Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - E. Vägledning för ett försök att komma in på ett induktivt aktivitetspedagogiskt arbetssätt - a) Normalklasser och extraklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Individualsituationen
uppgifter väljas, som kunna locka genom sitt innehåll. För
övrigt skulle eleverna tillåtas arbeta så, som de vilja. Det
pedagogiska samtalet mellan de båda försöken borde behandla de
frågor, som eleverna skola genomtänka för att förbättra
situationen.
Försök IX och X: uppgift given, hjälp får sökas hos
läraren. — Från och med nu och till försöksseriens slut bibehålles
den entydiga påbjudna uppgiften. En ny faktor inträder
emellertid med försök IX. Läraren får åter anlitas, om barnen anse
sig behöva honom. Vi varna för att ge för svåra uppgifter, för
så vitt försöket inte skall bli missvisande.
Den redan kända monografin nummer 18 (== K V 35 f), som
i början visar ett ivrigt vädjande till lärarinnans omdöme, är
ett intressant exempel på barnens tillväxande självständighet.
Hjälpsökandet hos lärarinnan avtar nämligen och försvinner
fullkomligt i h: IV. När den svåra uppgiften dyker upp, blir
dock samarbetet med kamraterna intensivare; från och med h:
VII, där hjälp får begäras av lärarinnan, anlitas hon i större
utsträckning än i f: 1. Intensiteten ökas ända till försöksseriens
slut på följande sätt: h: VII-37 hjälpsökande, h: VIII-40, h: IX-
44 och h: X-52 hjälpsökande (se sid. 134 ff.).
Raka motsatsen härtill visar sig hos nummer 26 (=M VII
36 g), där läraren skött sin sak så bra, att pojkarna inte längre
vädjade till honom, fastän de fingo lov.! Ett viktigt problem
dyker upp här, som bör kunna egga läraren till eftertanke,
nämligen: hur kan man fostra eleverna att framställa endast
verkligt nödvändiga frågor samt att utnyttja lärarens svar?
Vi låta nummer 20 (=K V 29 f) berätta om sina
erfarenheter i detta avseende: ”Detta protokoll anser jag vara till stor
nytta för mig. Jag har för första gången nedskrivit och kan
därför efteråt direkt ange, vilka barn som fråga och vad de
fråga om. En grupp frågor handla om saker, som redan länge
äro kända av alla, eller som frågaren nog vet att jag redan
tidigare har besvarat, men som han ändå vill ha närmare
visshet om. Dessa frågor komma alltid från a) sådana, som
ständigt verka osäkra på sig själva, b) sådana, som vill göra sig
bemärkta och höra sin egen röst.” Nummer 20 fortsätter med
en utredning av frågornas art och bestämmer sig för en konse-
2 Jfr sid. 117 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
