Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - I. Klassen övergår till ett "fritt arbetssätt" - Vilka gossar deltogo mest i grupparbetet? - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Ett försök till social fostran
klassen (i fråga om begåvning), och med blott två undantag
(Anders och Sven) finna vi begåvningarna på diagrammets
vänstra hälft. Av dem, som tillhört grupper endast 40 % av
tiden (eller därunder) kunde blott en betecknas som
genomsnittsbegåvad, medan de övriga fyra kommo under medelnivån.
Det förefaller således som om de, vilka voro i det största
behovet av kamraternas hjälp och kritik, minst intresserade sig
för samarbetet. Ett sådant resonemang är emellertid förhastat,
ty det beror inte bara på en om två slå sig samman om
arbetet. Ingen kan ivrigare än Leonard ha försökt sluta sig till
kamrater och ändå ligger han lägst på skalan (inte fullt 17 90
av tiden samarbete). En diskussion om orsakerna till detta
egendomliga förhållande vill jag inte inlåta mig på. Den
förutsätter en ingående psykologisk skolning och ett synnerligen
rikt utgångsmaterial. Här nöja vi oss med några enkla fakta.
Att svag intellektuell utrustning gör individen mindre
eftersträvad som medarbetare är självklart, ty i samarbetets
natur ligger inte blott att mottaga utan också att kunna giva
någonting tillbaka. En olycka kommer sällan ensam. Den klena
intelligensen är ingen isolerad företeelse utan den åtföljes
vanligen av andra brister, som göra ägaren mindre eftersökt.
Mycket få pojkar vilja underkasta sig ständiga personliga
uppoffringar för kamrater, men man råkar dock ibland sådana,
som äro villiga därtill. Reininger, som undersökt lärjungarnas
förhållande till hjälpbehövande kamrater, har funnit, att en del
barn ha behov av att hjälpa, att ta sig an de svaga. Denna typ
har han kallat ”den moderliga” (bemutternd).+ Av gossarna
i min klass var Axel en utmärkt representant för denna typ.
Säkerligen var det inte blott yttre hinder (såsom
kamraternas obenägenhet) som stodo i vägen för de obegåvades
grupparbete. Det svagare intellektet fattade inte samarbetets
betydelse. Tillsammans med intelligentare kamrater kände dess
bärare sin underlägsenhet (mindervärdighetskänslor gjorde
grupparbetet olustbetonat) men framför allt skulle man vilja se
orsaken i den svages behov av självhävdelse genom ”att göra allt
själv”.?
Äter blick.
Den redogörelse för det förberedande arbetet, som här givits,
har varit mycket kort och endast omfattat det, som varit nöd-
1 Jfr K. Reininger, Das soziale Verhalten von Schulneulingen, Wien
1929. Sid. 17.
2 Jfr E. Kaila, a. a. Sid. 264,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
