Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - II. Fastare organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Ett försök till social fostran
sittande overksam. Hans yttre röjde vårdslöshet och
nonchalans, och detta satte även prägel på handstilen.
Holger, storväxt, ”enda barnet”, behäftad med chorea. Att
den själsliga labiliteten kom till synes i handstilen är
självklart. Rätt vårdat yttre.
Sigvard kom från ett välbärgat hem. Var något
självgod och stötte därför kamraterna. Drömde skräckdröm-
omar om nätterna, vilket en läkare antog stå i samband med
skrämseluppfostran i hemmet.
Grupp 4. Fritjof hade ett gott hem. Han var äldst av syskonen och
fick taga hand om lillebror oftare än han själv önskade.
Möjligen hade detta dock utvecklat hans förmåga att leda
andra. Han var livlig, fantasirik och begåvad, hade ett
vinnande sätt och var omtyckt av kamraterna. Hans fel
— tyvärr vanligt hos begåvningar — var en viss nonchalans
med tiden. Det gick så lätt att taga igen det försummade.
Dessutom arbetade han planlöst, vilket var en betänklig
sak för en ledare, men han kunde rycka andra med sig.
David var knappt medelmåttigt begåvad, labil och orolig.
Blev ofta ”sur”, drog sig bort från kamraterna och satt
ensam. Hans ansvarskänsla var svag, viljan ännu svagare,
och han ”glömde” ofta att fullgöra sina arbeten.
Anders: rätt begåvad och flitig, varför han hörde till de
bättre i klassen. Han var ordningsälskande och pålitlig.
Valdes efter ett år till ledare i grupp 7 (efter Arnold). Han
trivdes inte i den nya gruppen utan längtade tillbaka till
sin gamla.
Arnold var ett ”problembarn”. Föräldrarna voro sjukliga,
Gossens labila psyke tålde inte påfrestningarna. Han
ansåg sig ständigt förorättad och fantiserade om
rehabilitering och triumf över den förorättande. Bidragande till
denna inställning var utan tvivel förhållandet till fadern och
en äldre broder. Då jag antog, att Arnold skulle trivas
bättre som gruppledare än som lydande, fick han övertaga
ledningen av grupp 7, men han tillhörde den ”oordnade
typen”, ägde inte tillräcklig självbehärskning och förmådde
inte åtaga sig de plikter, som ledarskapet krävde.
Grupp 5. Axel: klassens hjälpsammaste gosse; väl medelmåttigt be-
gåvad, hade en stark pliktkänsla, älskade arbetet men
offrade gärna sin tid för att hjälpa kamrater, Han ägde en
ovanlig humor men blev aldrig elak. En utmärkt ledare!
Bengt, svagt begåvad men flitig och stillsam.
Sigfrid: stillsam, tillbakadragen, flitig, plikttrogen samt
rätt begåvad.
Vilhelm var oroligare än sina kamrater; knappt
medelmåttigt begåvad, blev gärna högljudd, störde emellanåt och
visade benägenhet att isolera sig.
Grupp 6. Arvid hade, fastän han var en flitig och intelligent pojke,
svårt att leda andra. Hans uppgift försvårades genom de
klyvningstendenser i gruppen, vilka redan omnämnts.
Alf hörde till den ”oordnade typen”. Begåvningen var
medelmåttig, men på grund av hans oroliga väsen och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
