Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - II. Fastare organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastare organisation 183
ständiga kastningarna från det ena till det andra, blevo
prestationerna svaga. Han var skrytsam narrades och var
inte vidare omtyckt av kamraterna. För denna oroliga ande
var det enformigt att ständigt ha samma kamrater, och han
sökte draga in nya i gruppen.
Johan var också labil, men inte i samma grad som den
föregående. Han var genomsnittsbegåvad, kom lättare
överens med andra, men han hade svårt att behärska sig, att
underordna sig våra ”lagar” och var benägen för fusk.
Algot drog inte jämt med Johan, ty båda voro oroliga,
ömtåliga och hämndgiriga. Han var av medellängd, blek
och mager, såg ständigt missnöjd ut och föreföll hungrig
och jäktad.
Grupp 7. Charles var sluten och otillgänglig samt svår att förstå.
Blicken var lurande och opålitlig. Gossen kom lätt i strid
med kamraterna och han blev ond för ingenting alls.
Visade som ledare brist på ansvarskänsla, försummade sina
plikter och hjälpte andra att fuska. Då varningar voro utan
verkan entledigades Charles från ledarskapet och flyttades
över till grupp 4. Arnold övertog hans plats men ersattes
snart av Anders,
Leonard visade redan nu symptom, som av en
psykiatriker tyddes som de första vindstötarna. Gossen var
naturligtvis oförmögen att arbeta på egen hand och inte mäktig
att taga initiativ. Han tillhörde visserligen en grupp men
matades av mig med särskilda uppgifter, vilkas utförande
måste noggrant övervakas, om det skulle bli något av.
Antagligen kände han själv, att han ingenting kunde
åstadkomma på egen hand och hade en stark åtrå att sluta sig till
andra, men kamraterna undveko honom. Han ”glömde”
sina arbeten hemma eller ”glömde” att ta dem med hem.
Hans bäste vän i klassen var Erling.
Erling var ytterligt svag, men med sin ovanliga
arbetsvilja utgjorde han Leonards motsats. Han var. klassens Sven
Duva, som ”kunde fås att göra allt men gjorde allt på tok”,
såvida han inte fick ständiga fingervisningar. De förelagda
uppgifterna löste han i alla fall efter bästa förmåga och
mera hade ingen rätt att fordra.
Bernhard var begåvad, livlig och vänlig men
hållningslös och försummad. Hans begrepp om det ”passande” eller
”opassande” voro vagare än kamraternas, men han var inte
elak. Det var inte dåligt gry i Bernhard, ty då skulle han
ha varit sämre än han var. Hans största fel var att han
alltför hastigt tröttnade och ville pröva på något nytt.
Försöket utfördes inte i en ”elitklass”. Några av eleverna
borde ha förts över till ”extra klass”, ja, ett par av dem helst
till hjälpklass. Att de behöllos kvar i den vanliga folkskolan
berodde därpå, att klassen (efter Göteborgsförhållanden) var
relativt liten. Om en del utskrivits, hade detta medfört
upplösning av klassen. ”Problembarnen” intresserade mig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
