Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - II. Fastare organisation - Regler för samarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastare organisation 189
”lagförslagen” upplästes. Materialet fick själv tala, och det
talade sitt tydliga språk. Vi andra sade inte mycket, men
kritiken fick åskådlighet och styrka genom det material, som
gossarna själva lämnat. Man hade hållit på att sjunka ned i
vanearbete och slentrian. Nu fick man en fläkt från den första
tiden, då allt var nytt. Att den kom som en jämförelse mellan
det aktuella läget och de förhållanden som rådde ett halvår
tidigare hade antagligen större effekt än om blott de gamla
förslagen plockats fram och diskuterats.
Helt visst spelade pojkarnas ålder en roll i svårigheten att
vidmakthålla en god arbetsordning. De befunno sig nu i den
gryende pubertetsåldern och därifrån kom säkerligen en del av
oron och vankelmodet. Enligt Charlotte Bühler leder
gossarnas tilltagande självmedvetenhet och stegrade krafttillväxt
under 11—13-årsåldern till opposition mot omgivningen, till trots
mot de vuxna och till slitningar med kamraterna.1 Gossarnas
negativa inställning till skolan har en kulminationspunkt vid
13-årsåldern? (en annan vid 17-årsåldern). Vid 13—14-årsåldern
äro också de obehärskade vredesutbrotten synnerligen
vanliga.
I vissa fall måste man nog modifiera ”självstyrelsen” och
det ”fria arbetet” under denna tid. Att eleverna väl veta sina
plikter, att de under den föregående tiden varit i stånd att
under ganska stor frihet fullgöra sina åligganden på ett
tillfredsställande sätt hjälper inte, ty de råda inte längre på samma
sätt som förr över sig själva. Läraren måste komma dem till
hjälp: gemenskapslivet behöver stödjas och läraren övertager
— då så kräves — ledningen. I vissa fall kunna
arbetsuppgifterna få ersätta intresseområdena. Men man får fara varliga
fram. Vissa åtgärder, som kunna ligga nära till hands, få
kanske följder, som äro motsatta de önskade. Då jag i en
senare klass (av 13-årspojkar) sökte stimulera för ”det fria
arbetet” genom att en tid införa ”klassundervisning”,
uppmuntrade erfarenheten mig inte att fortsätta med en dylik
omväxling. Att av hänsyn till elevernas oförmåga att behärska
sig och att under en längre tid fasthålla vid en plan, befria
dem från allt ansvar genom att läraren helt övertoge lednin-
14 Ch. Bühler, K. u. J. Sid: 315;
2 Ch. Bühler, a. a. Sid. 316—317. Jfr även samma förf., Das
Seelenleben des Jugendlichen, fünfte Aufl., Jena 1929. Sid. 22—26. Detta
arbete har i förkortad uppl. utkommit på svenska (översatt av rektor
Honorine Hermelin) under titeln: ”Ungdomens själsliv’. Stockholm
1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
