Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - II. Fastare organisation - Grupplivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Ett försök till social fostran
Bortse vi från den första gruppen finna vi, att ledarna tillhört
grupper avsevärt mera än gruppens övriga medlemmar i
medeltal gjort. Till ledare valdes alltså de, som lättast kommo i
kontakt med kamraterna. Detta faktum bestyrker det tidigare
gjorda påståendet, att grupperna i det stora hela voro en
manifestation av den erfarenhet, som gossarna under den
förberedande perioden samlat om kamraternas prestationsförmåga
och sociala egenskaper. Naturligtvis ämnar jag inte göra
troligt, att pojkarna valde sina ledare efter granskning av var
och ens föregående samarbete. Rent intuitivt välja de den inom
gruppen, som bedrivit det mesta grupparbetet. Detta faktum
säger oss också, att kamraternas kännedom om varandra är
överraskande tillförlitlig, något som varje lärare ofta får tillfälle
att erfara,
En annan fordran, som man ställde på ledaren var, att han
skulle kunna hjälpa, då så behövdes; han borde med andra ord
vara intellektuellt överlägsen. Ehuru gossarna vid dessa val
ådagalagt en överraskande klarsynthet, misslyckades några av
ledarna med sin uppgift. Det var inte nog, att de voro
intellektuellt och socialt överlägsna, de måste först och främst vara
plikttrogna. Där denna egenskap inte fanns i tillräcklig grad
(Ragnvald och Charles) gick ledaren inte i land med uppgiften.
Ja, man skulle kanske våga påstå, att den etiska
överlägsenheten var den viktigaste för ett gott resultat. Ett belägg
härför var Fredrik, som efter Ragnvald utsågs till ledare för
grupp 2. Under den fria gruppbildningen hade han tillhört
grupper under blott 22 % av tiden (medeltalet i hans grupp
var 64 Jo). Hans begåvning var inte medelmåttig. Men trots
dessa brister blev han en duktig ledare, ty hans plikttrohet,
hjälpsamhet, lugn och jämna lynne voro goda motvikter till
bristerna, Att Arnold kom till korta som ledare för grupp 7,
var helt naturligt, då han inte i tillräcklig grad ägde någon av
de egenskaper, som krävdes. Anders ägde väl alla
förutsättningar att bli en utmärkt ledare, men han accepterade aldrig
helt denna roll i grupp 7. Han gav sig inte så helt åt uppgiften,
att han kunde lösa den på det sätt, som han hade förutsättningar
att göra.
Granskar man gruppernas prestationer och jämför deras
ledare med varandra, kommer man till den slutsatsen, att ledaren
betyder oerhört mycket, ty endast då denne var plikttrogen och
samvetsgrann, blevo gruppens prestationer fullgoda.
; 1 Jfír E. Kaila, a. a. Sid. 253.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
