Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - II. Fastare organisation - Grupplivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastare organisation 195
Om vi bearbeta det material, som diagrammen 4 B och 5
erbjuda, kunna vi i siffror erhålla belägg för vissa fakta, som
jag hade tillfälle att verifiera även på andra vägar. Låt oss
t. ex. indela de i diagram 4 B upptagna 27 pojkarna i tre
grupper med nio pojkar i varje. Börja vi från vänster, alltså med
dem, som mest deltagit i grupper, erhålla vi i den första gruppen
Oskar, Emil, Arvid, Alf, Axel, Sigvard, Albert, Alarik och
Johan; i den mellersta gruppen Björn, Hjalmar, Ragnvald,
David, Fritjof, Charles, Erling, Algot och Bengt samt i den sista
gruppen Holger, Anders, Vilhelm, Sven, Arnold, Frits,
Bernhard, Fredrik och Leonard, Insätta vi sedan vid varje pojkes
namn det antal gånger han föreslogs som medlem i någon grupp
(ur diagram nr 5) — alltså för Oskar 3, för Emil likaså 3 o. s. v.
— och sedan summera dessa siffror för varje grupp, erhålla
vi för den första gruppen summan 27, för den mellersta 24 och
för den sista gruppen 20. Summorna bilda (så nära som
möjligt) en fallande aritmetisk serie. En sådan händelse kunde ju
bero på en tillfällighet, men här är detta inte fallet. Vi ha
redan förut i medeltalen för ledarnas och gruppmedlemmarnas
gruppbildning sett, hur pojkarna kunde träffa
häpnadsväckande rätt, när de genomgående valde till ledare sådana, som gärna
deltogo i grupplivet. Den lilla serien här ovan visar likaså,
att valet av kamrater i de beständiga grupperna inte berodde
på tillfälligheter utan stod i närmaste sammanhang med och
var beroende av den kännedom pojkarna hade om varandra.
Men dessa siffror kunna säga oss ännu mera. De belysa ett
för grupparbetet vitalt faktum. Sven, som erhöll de flesta
rösterna, när man skulle föreslå de beständiga gruppernas
sammansättning, hade under protokollstiden tillhört grupper endast
omkring 40 % av tiden. Dessa varandra till synes motsägande
siffror upplysa oss alltså om, att Sven väl varit önskad som
gruppkamrat (föreslagen därtill mest av alla!) men att han blott
i ringa utsträckning deltagit i grupparbetet (42 Jo!). Från
kamraternas sida förelåg tydligtvis intet hinder för Sven att ha
tillhört grupper betydligt mera, men Sven föredrog att arbeta
ensam. På grund av begåvning och ihärdighet kunde han —
åtminstone enligt egen uppfattning — prestera mera ensam än
i sällskap med eventuellt hjälpbehövande kamrater. Var det då
ett misstag, att inrangera honom i en grupp? Borde han inte
ha fortsatt att arbeta på det sätt, som tilltalade honom mest?
Sett ur ren prestationssynpunkt — kunskapstillägnandet —
skulle väl svaret bliva jakande, Men här syftades inte endast
mot detta utan också mot fostran till socialitet. Eleverna fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
