Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - II. Fastare organisation - Grupplivet - Arbetssättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastare organisation 197
perna skulle väl knappast ha ägt bestånd under en så lång tid,
om de varit olämpliga arbetsformer. I klassen hade var och en
rätt (och skyldighet) att yttra sig om det, som han ansåg värt
att påtala, och pojkarna kunde göra det ganska fritt, så att
inte ens läraren gick fri från kritik. Man kritiserade emellertid
aldrig gruppernas sammansättning men väl, att de ursprungliga
grupperna ökades med de nykomna lärjungarna (i vissa fall
— inte i alla). Gossarna måste följaktligen ha funnit
grupperna ändamålsenliga.
De, som under den fria gruppbildningen sökt sociala
kontakter men misslyckats (t. ex. Bernhard och Leonard) blevo
synnerligen trogna medlemmar i de beständiga grupperna. Utan
tvivel var för sådana gossar organisationshjälpen — alltså
hjälpen att realisera sociala kontakter — en verklig
utvecklingshjälp. Att gossar som Sven och Anders, vilka under den
förberedande perioden visat tendens att isolera sig men som
genom sin begåvning voro i stånd att även utan kamraters hjälp
åstadkomma fullgoda prestationer, blevo goda medarbetare i
de beständiga grupperna tyder inte på, att detta arbetssätt skulle
ha varit olämpligt ens för dem. Att grupparbetet för in
uppfostringsmoment, som ligga utom räckvidd för
klassundervisningen, torde redan vara klart, men denna fråga är så viktig,
att den bör behandlas ingående, och vi få tillfälle därtill vid
jämförelsen mellan klassundervisningen och det fria
samarbetet.
Arbetssättet.
Att diskutera undervisningssättet ingår inte i planen för
denna redogörelse, men bilden av livet i grupperna blir möjligen
fylligare, om vi se hur de arbetade.
Kurserna uppdelades i vissa avsnitt, ”intresseområden”, vilka
gossarna relativt fritt fingo genomarbeta i samråd med
gruppkamraterna. Naturligtvis kunde man inte utan vidare
överlämna intresseområdet åt klassen och låta gossarna reda sig helt
själva. Det hade varit slöseri med tid och krafter. En obekant
uppgift är inte gärna lockande. Vi måste ana vad ett arbete
kan skänka oss, för att det skall väcka vårt intresse. Uppgiften
förbereddes därför genom en ”undervisningssituation”, då
gossarnas intresse väcktes och då de samtidigt fingo anvisning på
var de skulle få veta mera om den eller den sidan av
intresseområdet. Låt oss ta ett par konkreta exempel: Australiens
geografi samt en lektion om människokroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
