Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - III. Sammanfattning, kritik och råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Ett försök till social fostran
med arbetet. Alltför ofta beror det klena resultatet på elevens
bekvämlighet och försumlighet. Här behövs ju inte hjälp i
samma utsträckning som för den förra typen. Hjälpen består
mest i att läraren för en tid ålägger eleven vissa bestämda
uppgifter, vilkas utförande noga kontrolleras. När den
ojämförligt största delen av klassen arbetar fritt kännes påläggandet
av bestämda uppgifter som ett straff: det blir ett bevis på
lärarens rubbade förtroende till elevens goda vilja. Efter en kort
tid brukar eleven utbedja sig rätten att få arbeta som de
andra. Återfaller han i lättja och slarv, råkar han åter i en
undantagsställning. Genomföres detta konsekvent, lär eleven
sig så småningom, att det blott finns en väg att slippa från de
bestämda uppgifterna: han börjar med att göra åtskilligt mera
än man ålagt honom, och när uppgifterna ändå givas, ber han
att få arbeta som kamraterna. Metoden är effektiv, men man
får vara obevekligt konsekvent.
Då det klena resultatet beror på verklig oförmåga brukar
eleven mottaga lärarens hjälp och uppgifter på ett annat sätt.
Fan förstår, att han förhjälpes att nå ett bättre resultat. Ja,
vi ha ju i det föregående sett exempel på, att en sådan elev
reagerat negativt mot grupparbetet, när bestämda uppgifter
inte givits: ”Jag tycker, att man lättare fattar sakerna vid den
vanliga undervisningen” (sid. 206).
Om vi slutligen sammanfatta det fria arbetets fördelar och
olägenheter, kunna vi som förtjänster framhålla följande:
1) De växlande uppgifter, som barnen tack vare friheten
och den inbördes eggelsen ställa sig, väcka ett livligt intresse.
Genom mångfalden variationer undvikes enformighet och
slentrian. Ehuru obegåvade ibland ställa sig för svåra uppgifter,
lära barnen i allmänhet snart att riktigt bedöma sin förmåga
och söka allvarligt att fullgöra sitt arbete efter måttet av sina
krafter.
2) Den självtagna uppgiften väcker en starkare
ansvarskänsla, och eleven anser det vara en hederssak att skilja sig
från den på bästa sätt.
3) Läraren får en värdefull hjälp av de begåvade eleverna,
vilka taga hand om svagare kamrater såväl under lektionerna
som på ledig tid (när så behöves). Själva ha eleverna den
största nyttan av kamrathjälpen — inte minst den hjälpande
själv. Man lär genom att lära andra, och vilket värde en sådan
hjälp bör äga i jämförelse med det förut förekommande ”fus-
1 Jfr Vallinder, a. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
