Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 1. Årsredogörelser - A. Årsredogörelser över skollivets hela organisation (typ B) - b) Klass III. Av Annie Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skollivets hela organisation 249
det under knotan — men många har efter allt att döma gjort
det i en skön trygghetskänsla av att T. tänker och beslutar för
dem alla! — En sådan liten ledarpersonlighet i en klass är en
utomordentlig tillgång — och en överhängande fara. Problemet
blir — inte att dimma upp ett sådant kraftflöde som hon är i
besittning av — utan att ge det en annan fåra. Hennes
ledarförmåga bör inte tagas i bruk på ett sådant sätt att hon befriar
de andra från ansvar, utan så att hon sporrar dem till att ta
det på sig — och själv är ett föredöme i att bära det. — Jag
har tagit fram exemplet för att påminna om, att det i varje klass
finns barn, vilkas fostran man bör ägna lika mycket krafter
och tid åt som problembarnen, inte bara för deras egen skull,
utan därför att deras betydelse för klassens samhällsliv kan vara
så oerhört stort.
Varje vecka har dels gruppledarna, dels ”gruppbarnen” ett
sammanträde med mig efter skolans slut. Ordningssaker som
rör grupperna, begäran angående omflyttningar, förslag till
förbättringar etc., är de frågor vi avhandlar på det förstnämnda
sammanträdet. Gruppbarnen talar med mig om liknande saker
och uttalar sig frimodigt om sina gruppledare. Förhållandet
mellan bägge parter har varit över förväntan gott. Gruppledarna
är angelägna att framhålla speciellt de svagares små framsteg,
de övriga medlemmarna betygar ofta att ledaren ”hjälper så
bra”, ”säger såna bra saker vi kan göra”. Uppskjuter jag
någon gång ett på tavlan annonserat sammanträde, vet jag att
jag får påminnelse nästa dag, och jag tror, att det är ett
verkligt behov för dem att få dryfta veckans små händelser inom
gruppen. — Angelägenheter som berör hela klassen talar vi
om på lördag. Den timmen blir då gärna, dels en liten blick
tillbaka på den gångna veckan, och en blick framåt under
synvinkeln: vad kan vi göra bättre nästa vecka, och dels använder
vi den till samtal om ordningsfrågor, som berör alla, om
uppförande i något speciellt fall, som aktualiserats för oss etc. Vi
har också resonerat om nya stadgar eller ändringar av dem
vi haft. De enda skrivna stadgar klassen åstadkommit, är de
som påminner om, att vi skall röra oss tyst och tala tyst.
Den klassgemenskap, som på detta sätt vuxit fram, har
under året tagit sig många, både lustiga och rörande, uttryck.
Ett av de tillfällen samhörighet och naturlig hjälpsamhet
visade sig var i julas, när en hel del av barnen hemifrån fått ta
med sig kläder till sämre lottade kamrater. Det var en stilla
men omisskännlig festprägel över klassen, när gåvorna delades
ut och togs emot, utan blygsel från de mottagandes, och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
