Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 1. Årsredogörelser - A. Årsredogörelser över skollivets hela organisation (typ B) - b) Klass III. Av Annie Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 Arsredogörelser
då med dem om ljudhärmande ord, samt lät dem fundera ut
hur man kan uttrycka sig utan ord — med gester. En liten
flicka ville genast illustrera med sina händer hur hon ville
berätta att eldslågor och rök steg upp från härden och sedan
hur ”det blåser så hårt och träden böjer sig”. Andra
”berättade” också något, och jag föreslog dem då att vi på nästa
dags gymnastiktimme en liten stund skulle berätta för varandra
med gester. ”Rörelseglada” eller rörelsehämmade, utförde de
nästa dag sina ”berättelser”, och det var ytterst intressant och
roligt att iakttaga dem, inte minst ur psykologisk synpunkt.
Då vi den första timmen, i anslutning till filmen om
stenåldersfolket, talade om bostäderna, bad en flicka att hon skulle
få bilda en grupp, som skulle bygga en lerhydda. När leran
sedan anlände och husbyggandet börjat, allierade sig med
byggmästarna en annan grupp, som ville forma små figurer. De
omgjordades med små flikar av getskinn, som jag fått hos en
körsnär. Sedermera kom andra till med nya förslag, och det
hela blev så småningom en del av en stenåldersby med mossa,
”berg” och kvistar till träd, utlagt på fyra modelleringsbräden.
Här och var placerades människorna ut, i färd med att hugga,
bära hem ved eller göra upp eld, och utanför hyddan låg små
sprattlande stenåldersbabys på skinnfällar. — Efter ett besök
på muséet — och kanske också stimulerade av filmen — ville
en hel del forma lerkrukor och under någon timme var större
delen av klassen krukmakare. Ett yttrande förtjänar återges:
”Det såg så lätt ut på bio, Fröken, men det är väldigt svårt,
när man skall göra’t”! Det säger en del om skolfilmen : den
skänker inte erfarenhet — och alltså i djupare mening kunskap
— men den kan stimulera till att sedan skaffa sig denna
erfarenhet och kunskap!
Vid ett tillfälle visade jag barnen vete, korn och hirs, som
ju användes under stenåldern. En av dem yrkade på att vi
skulle så frön av de olika sorterna, vilket vi också gjorde, och
vi hade sedermera nytta av de iakttagelser vi kunde göra, när
de olika sädesslagen kommit upp. Samma dag visade jag dem
och lät dem känna på ull, vilket var något nytt för de flesta.
Ett av barnen bad att få ta hem litet ull, tvättade den hemma
och bad sin pappa förfärdiga en liten karda, som hon tog med
sig till skolan. Den tvättade och kardade ullen jämförde vi
med den brungrå och flockiga ull, vi först sett på.
Detta intresseområde, som jag endast kunnat ge några
glimtar ur, växte organiskt fram, timme efter timme och dag för
dag. Själv hade jag förberett mig särskilt mycket, bl. a. läst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
