Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 1. Årsredogörelser - A. Årsredogörelser över skollivets hela organisation (typ B) - c) Klass IV. Av Ester Hermansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 AÄrsredogörelser
första tiden. Min dagbok är mycket pessimistisk. Där står,
att barnen knappast våga göra en sak utan att fråga mig till
råds, att de överhuvud taget inte fatta en tryckt förklaring
(t. ex. begreppet ”bär”) på egen hand, att samarbete knappast
förekommer o. s. v. Först den 7 sept. antecknar jag, att en flicka
kommit och bett att få sätta sig hos en annan kamrat. ”För vi
skall arbeta ihop.” Jag gav hela klassen obegränsad frihet till
omplacering av samma anledning och tillåtelsen utnyttjades
mycket snart. Redan nästa dag har dagboken en hoppfullare
ton. ”Barnen börja visa ansatser att kunna arbeta.”
I förbigående vill jag här påpeka, att jag naturligtvis inte
väntade mig något ”självständigt” arbete av mina 10-åringar.
Vi undersökte t. ex. tillsammans olika slags bär, sågo på den
saftiga fruktväggen och alla fröna, ritade hela bär och bär i
genomskärning och hjälptes åt att formulera en definition till
begreppet ”bär”. De, som voro först färdiga, uppmanades så:
”Tänk, om ni själva kunde ta reda på vad som utmärker en
stenfrukt! Men det gick som sagt trögt, utom för de allra
bästa.
Nu var i alla fall isen bruten och samarbetet igång.! Först
inskränkte det sig till att två och två hjälptes åt. Uppslaget
till en liten större arbetskrets gav oss lördagens
”underhållningstimme”. Här i Göteborg är det en mycket vanlig sed, att
lördagsschemat skall innehålla en läsningslektion, vid vilken
barnen själva sörja för underhållningen. De berätta, deklamera,
sjunga, uppföra små skådespel o. s. v., allt efter förmåga och
åldersstadium. Något liknande hade också mina barn gjort
under föregående läsår och bådo att få fortsätta. Redan andra
lördagen föreslog en: ”Fröken, kan vi inte få spela en pjäs
nästa lördag, som vi spelade förra året?” — ”Så gärna, om
ni övar in den själva, för jag känner ju inte till den.” Pjäsen
övades ett par eftermiddagar, när de icke agerande gått hem,
och jag, som mest satt som tyst iakttagare, märkte, att den,
som väckt förslaget, hade goda anlag som gruppledare, ja, som
diktator, om hon fick hållas. Det var också samma flicka,
som den 2 okt. kom med det första verkliga förslaget till
gruppbildning. I räkning, där var och en arbetade i sin takt,
skulle de bästa snart börja med multiplikation. Under en
gemensam klassövning i huvudräkning märkte jag stor osäkerhet
i multiplikationstabellerna. ”Dem måste vi öva. Hur skall vi
bära oss åt?” Det var då Greta kom med sitt förslag: ”Vi
1 Se K. Falks arbete, som behandlar hela detta problem. (E. K.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
