Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 1. Årsredogörelser - A. Årsredogörelser över skollivets hela organisation (typ B) - c) Klass IV. Av Ester Hermansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 Årsredogörelser
och bestämmelser, utan söker istället hos varje barn väcka
känslan av eget ansvar för den gemensamma trevnaden och
ordningen. Men ungefär en vecka efter höstterminens början
föreslog jag, att var och en skulle skriva en ”lag för vårt fria
arbete” med bestämmelser om, hur man borde uppföra sig, för
att klassen skulle få arbetsro. Då fick jag reda på, hur många
direkta tillsägelser jag i alla fall hunnit ge under den gångna
veckan! I de flesta ”lagar” återfann jag vad jag själv sagt, nu
i barnslig formulering. Det var en nyttig lärdom, och jag
föresatte mig att söka ge akt på mig själv, så att jag inte
kommenderade utan fostrade fram ordning i klassen.
De förut omnämnda samtalen med gruppledare och
gruppmedlemmar räknar jag till sådan fostran, en hel del av vad som
diskuterades under barnens ”fria timme”, som vi brukade ha
en gång i veckan, likaså. Men mest gåvo oss
kristendomstimmarna och morgonbönsstunden före dem. Måndag och onsdag
morgon stod det kristendom på schemat och de timmarna
började alltid — sedan vi sjungit en psalm — med att jag läste
något, som jag ville ta som utgångspunkt för
kristendomslektionen eller som på något sätt var aktuellt för klassen. Ofta
var det någon av Jeanna Oterdahls morgonböner — det är så
många av dem, som passa också för folkskolan, och jag står i
stor tacksamhetsskuld till författarinnan för allt vad de givit
barnen och mig. Men ibland valde jag något annat, inte alltid
religiöst färgat, men något som gjort ett starkt intryck på mig
själv. Och sedan började vi prata om vad jag läst, det kunde
bli riktigt givande samtal, som så småningom alltid gledo in på
årets kristendomstema: Jesu liv och verksamhet bland
människorna. Ibland var det rent förbluffande att märka, hur lätt
barnen hade att finna anknytningspunkter. En hel del
berättelser ur Jesu liv voro de förtrogna med från småskolan, några
barn också från söndagsskolan och jag märkte, hur ivrigt
bibeltextboken lästes i förväg, så att de skulle ha någon tillämpning
att komma med, när vi pratat en stund om t. ex. vänlighet,
hänsyn eller barmhärtighet människor emellan. Bibeln kan jag
däremot inte säga att de äro förtrogna med; jag vill inte lämna
ut den till meningslöst bläddrande åt mina små 10-åringar.
D:r Köhler har präglat uttrycken: undervisningssituationer
och gemenskapssituationer. Dessa glida oftast i min klass in i
varandra.t När jag ”undervisade”, var det med barnens hjälp;
SE Sådana fall förekomma överallt. Teorin framhäver bara typiska
situationer, men lämnar för övrigt stor frihet. (E. K.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
