Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 1. Årsredogörelser - A. Årsredogörelser över skollivets hela organisation (typ B) - c) Klass IV. Av Ester Hermansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skollivets hela organisation 267
skulle vi planera ett arbete, kommo oftast de första ivriga
förslagen från barnen. Jag skall ge några exempel. I räkning
arbetade var och en i sin egen takt och sökte hjälp, där så
behövdes, antingen hos mera försigkomna kamrater eller hos mig.
Jag kontrollerade noggrant alla barns arbeten för att se, att de
inte undveko svårigheterna. En gång i veckan hade vi två
delade räknetimmar, alltså med endast halva klassen närvarande
var sin lektion. Det var den enda timme i veckan, då enbart
räkning var tillåten. Klassen sorterades upp så, att de, som
hunnit längst, fingo komma första timmen, de svagaste sista.
Det är en synnerligen ojämn klass och avsevärd skillnad mellan
bästa och sämsta arbetsresultat. Under den ”delade” timmen
förberedde vi nu den kommande veckans räknearbete. Allt, som
kunde väntas erbjuda svårigheter, diskuterades, och oftast
demonstrerade de, som hunnit längst, ivrigt, hur de löst det och
det problemet, och vi rådgjorde om den bästa lösningen.
Också när jag förberedde ett intresseområde, var det med
barnens hjälp. Det började med att jag försiktigt sökte väcka
eller stimulera intresset för det vi skulle börja syssla med.
Alltid fick jag hjälp av barnen. Enligt kursplanen borde vi
börja med att läsa Svealand i geografien. En flicka hade
under sommaren varit i Stockholm. Hon berättade om sin resa
i en uppsats, och jag bad henne läsa upp denna för kamraterna.
När det var gjort, började vi prata om Stockholm, tösen och
jag. På den bit skolsalsvägg, som sedan kallades
”nyhetsväggen”, satte vi upp vårt gemensamma förråd av
stockholmsbilder och så pratade vi vitt och brett om Mälaren och Saltsjön,
om Slottet och Stadshuset och Skansen och allt möjligt annat,
tills åhörarna började se trumpna ut och tydligen tyckte att vi
gjorde oss viktiga, för att vi händelsevis visste litet mer om
Stockholm än de. Det var dit jag ville komma. Till nästa
timme hade jag lagt fram alla tillgängliga böcker med lämpliga
berättelser om Stockholm samt arbetskartor. Mycket snart var
hela klassen ivrigt sysselsatt att med hjälp av en stor
väggkarta ta reda på och på sina arbetskartor måla eller markera de
gator och byggnader de mest hört talas om, göra ”vandringar”
i någon kamrats sällskap genom de olika stadsdelarna o. s. v.
Så var det geografiens och läseböckernas tur att komma till an-
: vändning, och snart voro vi två inte de enda, som hade något
att berätta om Stockholm.
Stockholms industrier förde oss utan vidare över i
Södermanland och här började valet av arbetsuppgift redan bli litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
