Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 1. Årsredogörelser - A. Årsredogörelser över skollivets hela organisation (typ B) - c) Klass IV. Av Ester Hermansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skollivets hela organisation 269
punkter i uppsatser och teckningar. Det hade varit
gruppledarens uppgift att se till, att två barn inte skrevo om samma sak.
Grupperna tävlade om att få den trevligaste boken.
Min uppgift under barnens fria arbete var till en början att
besvara den oändliga mängden av frågor och hjälpa de rådvilla
till rätta. Men alltmera blev det så, att jag fick tid att gå
omkring och ge råd, anvisningar och förklaringar, prata om någon
detalj eller någon gång påkalla allas uppmärksamhet för att
berätta något, som barnen inte kunde läsa sig till. Mest berättade
jag under historiearbetet, därtill ivrigt uppmanad av mina barn.
”Berätta något fröken, men inte något, som står i boken, för
det kan vi ju läsa själva!”
Intresseområdets höjdpunkt var alltid, när barnens fria
arbete var avslutat och bänkarna drogos ihop i en tät klunga
framme vid tavlan, där klassen nu samlades för att visa vad
den lärt sig.! På ett ”utställningsbord” lågo alla arbetsböcker
framlagda och för övrigt var klassrummet dekorerat med
kartor, planscher, teckningar, vykort och vad övrigt för
åskådningsmaterial vi lyckats skrapa ihop. Detta gällde naturligtvis
geografien. Var det fråga om naturkunnighet bestod
”utställningen” utom av arbetsböcker mest av planscher, hopsamlade
växter eller växtdelar, respektive uppstoppade djur. Ifråga om
historien illustrerades redogörelserna ibland av en primitiv
dramatisering. Till en för tillfället vald ”programchef” hade
varje grupp anmält, vad den helst ville berätta om. Om möjligt
inleddes det hela med sång eller deklamation. Lyckligtvis har
klassen en sånglärarinna, som är mycket förstående och inte
rädd för extra arbete. Vad allt ha inte barnen i hemlighet bett
henne öva in för att kunna komma med en överraskning. Just
nu minns jag ”Ack, Värmeland du sköna”, den vackra dalvisan
”Om sommaren sköna”, de nordiska ländernas nationalsånger,
ett par norska barnvisor och ”Dalkullans visa om Gustav
Vasa”. Denna senare är den enda sång jag kan påminna mig
att ha fått höra till historien, deklamation av historiska dikter
har däremot ofta förekommit.
Efter inledningen följde referat eller friare redogörelser för
vad man lärt under arbetstimmarna, och efter varje
redogörelses slut var det tillåtet att framställa frågor. Åhörarna skulle
fråga berättaren om sådant, som var dem oklart, och denne i
sin tur kunde genom frågor ta reda på, om kamraterna hört på
1 Avslutande gemenskapssituation. (E. K.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
