Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 1. Årsredogörelser - A. Årsredogörelser över skollivets hela organisation (typ B) - c) Klass IV. Av Ester Hermansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Arsredogörelser
ordentligt, eller vad de själva visste om samma sak. Det var i
allmänhet berättaren, som frågade.
När klassen berättat allt vad den visste, kom turen till mig,
och jag försökte efter bästa förmåga komplettera den bild
barnen givit av ett geografiskt område eller ett litet tidsavsnitt i
historien. Sist av allt kommo så ibland några frågor på sådant,
som vi vid intresseområdets uppläggning kommit överens om,
att alla borde veta och öva in. Dessa frågor besvarades
skriftligt.
Under de första gemenskapstimmarna, när vi på detta sätt
samlades för att delge varandra vad vi lärt, voro barnen
ganska blyga och tafatta och det var svårt att få dem att yttra sig.
Men intresset var stort, och för var gång gick det lite bättre.
Särskilt minns jag de tre förmiddagstimmar vi döpte till
”Norges dag”. Det var en ganska strålande underhållning barnen
bjödo mig med norska sånger och berättelser från Norge och
det lilla skriftliga förhöret, som kompletterades av en karta att
markera berg, floder och städer på, gav verkligt
tillfredsställande resultat. Men så är också Norge vårt speciella intresse.
Vänliga norska lärarinnor, som varit på besök i klassen, ha
berättat om sitt land, vi ha fått en bok med norska barnvisor,
och klassen brevväxlar med en flickklass i en skola utanför
Oslo. Danmarks och Finlands ”dagar” voro också trevliga,
och händelserika avsnitt i historien gåvo alltid liv åt
redogörelserna för historiearbetet. Gustav Vasas äventyr i Dalarna
hade inspirerat fyra arbetsgrupper att alldeles på egen hand
dramatisera fyra avsnitt av ”dalasagan om flyktingens färd”.
Till ”frökens” och kamraternas ganska väl spelade överraskning
uppfördes sedan dessa fyra dramer som avslutning till barnens
berättelser om Gustav Vasas ungdomsäventyr. Dialogerna
voro naturligtvis inte vidare skickligt hopkomna, och de
historiska dräkterna lyste med sin frånvaro. De danska spejarna
voro klädda i ganska slubbiga overalls och särdeles begagnade
herrfilthattar. Endast Gustav Vasa var så elegant att han
uppträdde i gymnastikbyxor. Men mina barn äro inte bortskämda
— bara två av dem ha någonsin besökt en teater — och de
funno allt ganska gott.
Vi bruka förresten dramatisera med ännu enklare medel.
Som exempel vill jag nämna vår avslutning av Norrland, som
vi talat om långt i förväg och kallat ”lapparnas dag”. Det var
då ordet ”dag” präglades, och denna gång förtjänade den sitt
namn. Hela dagen, med undantag av de två första
morgontimmarna, då flickorna hade handarbete, ägnades åt lapparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
