Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 1. Årsredogörelser - A. Årsredogörelser över skollivets hela organisation (typ B) - c) Klass IV. Av Ester Hermansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skollivers hela organisation 271
När mina barn kommo från handarbetet, funno de sin sal
dekorerad med planscher av lappar, renar och fjäll.
Folkskolans läsebok var framlagd och på svarta tavlan stod antecknat,
var det stod att läsa om lapparna.
På utställningsbordet fanns renlav, ett par ”turistsaker” från
Lappland och fyra exemplar av Svenska Turistföreningens
årsskrift av år 1929, uppslagen vid Ossian Elgströms färgglada
lappteckningar. Tre årsskrifter hade barnen haft med sig.
”Dagen” var som nämnt kungjord på förhand med
anmärkningen, att allt var välkommet, som hade med lapparna att göra.
Jag stod tyst, när barnen kommo in och under förtjusta utrop
började gå runt klassrummet och titta. De rörde sig tyst och
fint utan att trängas, men de hade massor att fråga om, när
jag gick från grupp till grupp. ”Här finns böcker också, där
ni kan läsa om lapparna. Kanske hinner ni också skriva eller
rita något om dem.” En stund därefter var hela klassen så
djupt försjunken i tyst läsning, att många ryckte till, innan de:
sågo upp och skrattade åt Toras förvånade utrop: ”Oj, fröken,
jag har aldrig vetat att dom mjölkade renar!” Tre timmars
ivrigt arbete, motvilligt avbrutet av frukostrast. Sista timman
närmade sig. ”Nu skall vi leka lappar!” Klassen placerade
sig korssittande på golvet runt den upphöjning, där katedern
förr var placerad. ”Vem har läst om, var i Sverige det finns
lappar, hur många det finns och om det finns lappar i andra
länder?” Flera anmälde sig, en redogjorde, demonstrerade på
kartan, klassen repeterade. ”Vem vet, till vilken folkras
lapparna hör; hur de se ut och är klädda?” Alla anmälde sig, en
redogjorde. ”Nu låtsar vi, att en familj bland nomadlapparna
är på vandring och just skall slå läger. Vilka kan vara lappar
och sätta upp tältet?” Två börja, hela klassen är med intensivt.
”Här ligger kåtastängerna”, säger Majken, ”och här är
tältduken av renhudar. Ser ni, att det är många hopsydda hudar?”
Hon håller upp den imaginära duken till beskådande.
Kåtastängerna köras eftertryckligt ned och ges den rätta lutningen,
tvärstången sättes upp och kedjan för kitteln göres fast. ”Nu
hämtar jag in grytan!” säger Majken. Stina, djupt allvarlig
och förebrående: ”Men du har ju glömt att lägga in stenarna,
som skall vara eldstad!”
Barnen fortsätta sin ”låtslek” med en intensitet, som jag
bara tilltrott betydligt yngre barn. Det är ingen brist på
aktörer, enda svårigheten består i att få dem, som ”spelat med” en
stund, att sluta till förmån för andra. Initiativet till ”spelet”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
