Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 1. Årsredogörelser - A. Årsredogörelser över skollivets hela organisation (typ B) - c) Klass IV. Av Ester Hermansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 Årsredogörelser
och de återstående till högläsning, som jag sökte göra
omväxlande. Vi fördelade så ofta det var möjligt texten på olika
personer, dramatiserade, läste rytmiskt i olika grupper och gjorde
ansatser att bilda en talkör. Detta sista för att få också dem,
som läste suddigt och med halvsluten mun, att sjunga ut
ordentligt. Det är som bekant inte så farligt att tala högt, när man
är många, som pratar på en gång!
Med skrivning sysslade vi mest under träningstimmarna,
men minst en skrivtimme i veckan togs i anspråk av
intresseområdet. "Under träningstimmarna var det fritt val av arbete.
En del skrevo uppsatser över ämnen, som de själva bestämt
och som intresserade dem. Jag korrigerade ytterst försiktigt
och kritiserade inte alls, men ibland pratade vi, antingen hela
klassen eller i mindre grupper, om att man bör ha en viss plan
för hur man berättar, för att historien skall bli redig och klar,
vi talade om vanliga formuleringsfel o. s. v. Vidare förekom
under träningstimmarna övningar i rättskrivning efter den
rättskrivningslära, som utarbetats av Sjöholm och Almén på
grundval av Carita Hassler-Göransons
ordfrekvensundersökningar. Som bekant avser denna rättskrivningslära att först
och främst träna in stavningen av de ord, som barnen verkligen
använda sig av i tal och skrift. Arbetsuppgifterna äro sådana,
att barnen med förtjusning syssla med dem. Många gånger
måste jag låsa in en del barns övningsböcker i mitt skåp för
att hindra dem att arbeta vidare. För diktamensskrivningens
skull måste de ju hålla ungefär samma takt. I arbets- och
uppsatsböcker märkte jag goda resultat av denna rättskrivning och
att den betydligt underlättade mitt rättningsarbete och skänkte
barnen trygghetskänsla, är jag tacksamt medveten om.
I denna rättskrivningslära förekomma också små övningar
i sats- och språklära och andra sådana övningar bedrevo vi ofta
som en slags rytmisk talövning. Att få rytm i arbetet tilltalade
både barnen och mig; mitt intresse härför stimulerades på sin
tid av rytmiklärarinnan Charlotte Blensdorf. Det var hon, som
lärde mig att ge barnen en liten melodi att gnola på, när de
skrevo välskrivning, så att de kommo bort från det ängsliga
aktgivandet på bokstävernas form. Det har hjälpt mången liten
stackare, som ängsligt kramande om pennan satt och knåpade
i sitt anletes svett.
Räkningen hörde också till träningsarbetet. Jag försökte nog
någon gång att anknyta den till ett intresseområde och
intressera barnen för att själva ställa upp problem, t. ex. ått i fråga
om Sveriges järnmalmsproduktion jämföra brytningen vid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
