Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 2. Redogörelser över utförda intresseområden - A. Ett intresseområde utfört av tre olika lärare över samma tema: "Flyttfåglarna" - Försök II. Av Annie Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 Redogörelser över intresseområden
när det gäller barnens självkritik, låta dem avge ett omdöme
om allt de presterat. Jag förbigår här kamratkritiken — min
egen kritik har redan skymtat fram — och dröjer litet vid
barnens kritik av sitt arbete. Var och en fick göra den skriftligt,
som alltid utan någon annan anvisning, än den att de skulle
säga sitt omdöme om det de gjort. Jag samlade sedan deras
anteckningar och har bearbetat dem en smula. Det finns många
synpunkter man kan fästa sig vid under ett dylikt bearbetande;
jag valde att försöka ta reda på hur det förhöll sig med
motiveringen till deras kritik, och fick så småningom fram tre
grupper. I den första gruppen fanns åtta barn, som förklarat att
”några arbeten är bra, några är dåliga” utan att alls uppge vilka.
Åtta har talat om vilka arbeten som är bra och vilka som är
dåliga, och sjutton slutligen har motiverat åtminstone någon
gång varför något är dåligt (stilen ojämn, textningen klumpig,
meningarna för långa etc.).
Ungefär en fjärdedel av klassen saknar alltså ännu förmåga
att kritisera sitt arbete; uttrycket: ”somligt är bra och somligt
är dåligt”, är ju ingen verklig kritik. En fjärdedel hade
förmåga att skilja på vad som var bra, och vad som var dåligt,
ty deras omdömen stämde gott överens med mitt eget. Och
hälften av klassen kunde motivera sin kritik, även om det
huvudsakligen var yttre ting det gällde. En flicka var under
arbetets gång mycket noga med, att alla uppgifter hon använde
skulle vara fullt riktiga. En annan hade i sin kritik även förslag
till en ändring. De bägge barnen är representanter för dem i
min klass, som hunnit längst i fråga om självkritik, den ena
sökande förebygga för mycket kritik, den andra i stånd att sätta
något bättre i stället för det felaktiga. De representerar
samtidigt tvenne mycket olika elevtyper; den ena arbetar långsamt
och planmässigt, den andra är litet ”slarvig” och impulsiv men
mycket idérik. Min uppgift för utvecklingen av barnens
självkritik blir att få ”bottenskiktet” att börja skilja på vilka
arbeten som är bra och dåliga, att få mellangruppen att motivera sin
kritik, och att få den bästa gruppen att fördjupa sin motivering.
Att i görligaste mån få dem att arbeta så att de förebygger
kritik och att väcka förmåga av initiativ till ändringar, är målet
att föra dem alla till, men jag tvivlar på att man någonsin kan
komma så långt med en hel klass!!
Jag nämnde förut en faktor, som jag tror kan vara en
värdemätare på undervisningen. Med det syftade jag på den för-
1 Jfr sid. 308 ff., där problemet behandlas utförligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
