Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 2. Redogörelser över utförda intresseområden - A. Ett intresseområde utfört av tre olika lärare över samma tema: "Flyttfåglarna" - Försök III. Av Elsa Skäringer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”FLlyttfåglar na a” 333
omsorgsfullheten är det si och så hos de flesta. Idealet är för
dem att bli färdiga så fort som möjligt. Det dröjer länge och
behövs mycken bearbetning från lärarens sida, innan de
förstår, att det är bättre att ha gjort en enda sak grundligt och
omsorgsfullt än en hel mängd ytligt och slarvigt, och att det
ges andra mått på arbetets värde än antalet fullskrivna blad
och färdiga teckningar. Målet, som hägrar i fjärran, är, att
hos var och en få fram den goda vanan att alltid lämna ifrån
sig ett så omsorgsfullt utfört arbete, som vederbörande förmår
prestera. Några skickas sålunda tillbaka för att läsa igenom,
vad de skrivit, andra åter med uppmaning att se i ordlistan,
att söka finna något annat ord att börja meningarna med än
”göken” eller ”lärkan” eller att dela den kanske sidlånga
meningen i flera kortare. Så fort det bildas kö — och det gör det
ofta i en 3:dje klass på 34 elever — lägges skrivningarna på
hög och genomseendet får anstå till eftermiddagen, till stor
besvikelse för barnen. ”Vi vill, att fröken ska titta nu!”
Så fort en uppgift är färdig, går man till nästa.
Grupperingen växlar ibland under arbetets gång. Blir man t. ex. inte
enig om valet av ny uppgift, arbetar man var för sig eller söker
sig en ny kamrat. Svårast är det att samla tankarna vid
läsningen. Helst bara bläddra litet i boken, se på ev. bilder och
läsa litet grand i styckets början. Det vill mycken övning till
med barnen och mycket aktgivande av läraren, innan man får
dem till att läsa igenom hela stycket minst en gång och sen
tänka efter, vad det står. I någon mån får dock skulden läggas
på läro- och läseböckerna. Språket är för svårt, och innehållet
för litet tillrättalagt för barnens olika åldersstadium för att
kunna fängsla helt och hållet.
Under de följande två timmarna pågår arbetet som förut.
Man läser, förhör varandra, skriver uppsatser och illustrerar,
hjälper varandra att se igenom skrivningar o. s. v. Ett par
pojkar, som gemensamt skrivit en uppsats om backsvalan,
beledsagar den med olika teckningar. Den ene ritar ett bo i
genomskärning och den andre en koloni bon i en sandbank. Ansatsen
till verkligt grupparbete observeras och berömmes med den
påföljd, att alla, som hjälpts åt med uppsatser, försöker göra
olika teckningar till. En pojke lämnar mig en uppsats om
lärkan och två teckningar, som vid första ögonkast synes mig
vara precis lika. ”Varför två likadana teckningar?” ”Det är
inte samma”, säger pojken. ”Den här lärkan står på en sten.
Den där står på ängen bredvid sitt bo.” Och mycket riktigt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
