Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 2. Redogörelser över utförda intresseområden - A. Ett intresseområde utfört av tre olika lärare över samma tema: "Flyttfåglarna" - Försök III. Av Elsa Skäringer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 Redogörelser över intresseområden
avskrivning, har vi tagit som regel att inte ha boken öppen,
när vi skriver, ”bara titta efter, när vi inte kommer ihåg”.
Men inte ens i skolan har jag möjlighet att effektivt kontrollera
detta. Klassen är för stor, och barnen kan ännu inte skilja på,
om de slår upp boken för att få reda på ett sakförhållande
(tillåtet) eller för att tillägna sig bokens uttryckssätt (inte
tillåtet). För de flesta av dem flyter begreppen ihop, ”jag ska
ta reda på något jag glömt”, heter det i ena såväl som i andra
fallet. Ännu mindre möjlighet har jag att kontrollera den del
av arbetet, som sker hemma! Därför brukar vi gå tillväga på
ett annat sätt för att slippa avskrivning. Jag väljer ut ett par
uppsatser om samma sak, en där barnet skrivit på sitt eget vis,
och en där han eller hon skrivit av. Jag behöver inte göra
många sådana jämförelser, förrän barnen upptäcker, vart jag
vill komma. ”Precis så står det i boken”, ”så konstigt det
låter”, ”han har skrivit av”, låter det, och barnen tar givet
den självständige skrivarens parti. ”Varför är den uppsatsen
bättre?” ”Han skriver, som han talar”, ”en kan se, det hon
skriver”, ”det är roligare att höra på”, och vidare i den stilen.
Undra sen på, att barnen är rädda för avskrivning!
Som förut påpekats, är teckning klassens passion. Givet
åtföljes också varje uppsats av en eller flera ritningar. I två
arbeten saknas de emellertid. För pojkens del är det inget
märkvärdigt. Han ritar aldrig frivilligt. Får han något att rita av
och tillsägelse att rita, försöker han det givetvis. Och långt om
länge blir väl teckningen färdig, oftast sedan kamraterna eller
jag ritat det mesta. Vi kan inte se honom sitta i timtal och
dra ett streck då och då för att i nästa ögonblick sudda ut det
igen. Alla mina försök att intala honom självtillit härvidlag
har hittills varit förgäves. Alltid detta eviga: ”Jag kan inte”.
Och där står både han och jag!! Att flickans arbete saknar
teckningar — hon har skrivit om lärkan, staren och
flugsnapparen — tror jag beror på, att hon var sjuk ett par timmar,
medan arbetet pågick, och ambitiös, som hon är, har hon inte
unnat sig nöjet att rita på de timmar, som stod henne till buds.
Allt mitt ordande om att läsningen och skrivningen bör komma
först har resulterat i, att hon ålagt sig denna askes. Troligen.
Men för övrigt innehåller barnens arbete om flyttfåglarna
mängder av teckningar. De mindre begåvade ritar oftast en
isolerad fågel. Där står t. ex. sädesärlan eller staren mitt på
ett papper och ser döda och overkliga ut. Inte minsta ansats
1 I detta fall behövdes undersökning: av en psykolog. (E. K.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
