Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - A. Barnet inför uppgiften. En aktivitetspedagogisk studie. Av Annie Hammarstrand - I. Uppgiften och barnets målmedvetna handling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 Speciella arbeten
uppträder nu som utgångspunkt för nya uppgifter, de
nämligen, som jag kommit att protokollföra.
Vanligen leder ett arbete sitt ursprung från det närmast
föregående.
Sålunda talar Maja om, medan hon avslutar en uppsats om bananer
— intresseområde i näringsgeografi — att hon på en karta tänker
utvisa bananländerna, och Rut hinner knappt lämna den
produktionskarta hon gjort, förrän hon börjar göra en liknande karta. Ovanligt
är inte heller, att en uppsats ger uppslaget till en annan.
Intressant är att se, hur en uppgift eller ett intresseområde,
som ligger ett år tillbaka i tiden, kan komma igen och
stimulera till nya uppgifter.
På en stund Siri får över av en räknetimme, prickar hon ut
resrouten Göteborg—Bengtsfors och beräknar vägens längd. I
föregående klass gjorde vi något liknande till ett intresseområde ”Vår skol
resa”. — En timme i sjätte klass försökte vi måla något över temat:
”höstlöv i blåst”. Samma motiv vänder nästa höst tillbaka i
Hjördis arbete en fri teckningstimme. Kompositionen — om jag får
använda ett så fint uttryck — är precis densamma som då; det gällde
att utplacera några höstlöv så, att de på olika sätt singlade ner över
papperet.
När det gäller själva målsättandet — uppgiftssökandet
alltså — är det långt ifrån alltid, som ett barns intellekt är det
utslagsgivande, även om det kan vara betydelsefullt.
Skillnaden i begåvningshänseende visar sig mer i utförandet av
uppgiften än i valet av den. Sättet att rikta in sig på målet
präglas i någon mån av barnets personlighet.
Viola, blyg och tillbakadragen, ger med en liten ansats tillkänna,
vad hon vill göra: ”Kunde man inte skriva en uppsats om en
nyårsvaka?” — till vår jultidning — medan Birgits impulsiva utrop: ”Jag
skulle vilja måla en hängbjörk!” är en mera utpräglad ansats. Lugnt
och målmedvetet förklarar Ester: ”Det står i den här boken om
kryddväxterna i Indien. Det skall jag skriva om.”
Exemplen är typiska för, hur barnen ställt sig sina
uppgifter. Just en sådan bestämd, avgränsad uppgift visar de
flesta av determinationerna — 62 av 79 (= 78,5 %). Ibland
händer det emellertid, att ett mål, en uppgift, kan
föresväva barnen, utan att uppgiften blivit påtagligt gripbar
för dem. När Gun kommer fram till mig med en bok i
handen och litet olycklig säger: ”Jag skulle vilja läsa något om
te och teberedning, men det står så mycket här”, så har hon
någorlunda klarlagt för sig sin uppgift, men indirekt ber hon
mig om hjälp att avgränsa den. Anteckningarna visar 4 sådana
något formlösa uppgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
