Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - A. Barnet inför uppgiften. En aktivitetspedagogisk studie. Av Annie Hammarstrand - I. Uppgiften och barnets målmedvetna handling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnet inför uppgiften 369
Liksom där det gällde den enkla avgränsade uppgiften, så
har den något större planerade uppgiften — i 13 fall —
planerats av såväl mera begåvade som svagare barn; skillnaden
ligger också här i sättet att fullfölja planeringen. Så många
uppgifter omfattar i regel inte ett dylikt arbete.
Sålunda planerar Vendla en uppsats, en karta och en teckning till
ett intresseområde om träindustri och Rosa en uppsats och två
teckningar till sitt häfte om inkafolket. Det senare häftet kom så
småningom att innehålla mer; vad jag anfört om hennes planering är vad
hon anförtrodde mig, innan hon påbörjade arbetet.
I samlingen av protokoll — 100 stycken — finns
sammanlagt 79 determinationer, fördelade på 72 protokoll. Av olika
skäl, som jag längre fram återkommer till, utmynnar endast
63 i egna slutförda uppgifter. De övriga 37 uppgifterna är
sådana, som ges av mig.
Barnets målsättning på eget initiativ har, som synes, rört
sig efter en viss skala, där det nedersta steget betecknar
barnets begäran om avgränsandet av en uppgift (i 4 fall), och det
översta innebär en större sammanhängande uppgift (13
gånger), men där det mellersta steget, den enkla avgränsade
uppgiften, är i långt högre grad representerat (med 62 uppgifter).
I detta sammanhang får man naturligtvis inte glömma, att
det finns en viss grad av målsättning även i de 37 fall, där
uppgiften givits. Så snart en uppgift verkligen är accepterad
av ett barn, börjar det ju att rikta in sig på uppgiften och på
att nå målet.
Sökande av hjälpmedel.
För de barn, som nu går sin väg mot målet, självställt eller
accepterat, är emellertid inte på långt när alla svårigheter
avlägsnade i och med att de känner målet. För att gå en i viss
mån okänd väg och nå fram till ett nytt mål, krävs det
orienteringsmedel av något slag. Vilka medel anlitar barnet, och
hur använder det dem? — I den herbartska skolan var detta
problem — egentligen inget problem! Till större delen var
barnen hänvisade till läraren som den ende hjälparen. I och
med det att barnen stimuleras att själva bearbeta sitt stoff,
blir sökandet efter hjälpmedel ett ytterst viktigt problem.
Visst händer det ofta, att barnen söker sig en uppgift direkt
ur vad man berättat för dem och vad klassen gemensamt talat
om. Men i regel gäller detta då barn, som gripits särskilt
starkt av ett visst moment av berättelsen — eller också är det
sådana barn, som man inte kunnat stimulera tillräckligt, eller
24. — Aktivitetspedagogik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
