Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - A. Barnet inför uppgiften. En aktivitetspedagogisk studie. Av Annie Hammarstrand - I. Uppgiften och barnets målmedvetna handling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 Speciella arbeten
som har mycket svårt för att söka sig fram på egen hand.
Som en första uppgift kan man nöja sig med den, som
framgår direkt ur berättandet och samtalet, men för att arbetet
skall växa vidare, måste ju snart andra källor tillgripas. I
de flesta fall har det då, helt naturligt, varit böcker, bilder
och kartor, som barnen vänt sig till; ytterst få gånger har
jag kunnat lägga märke till, att ett barn vänt sig till tingen
själva för att få en upplysning. Det senare förhållandet ger
anledning till lärarens självkritik. Alltmer har det gått upp
för mig, av vilken oerhörd betydelse det är, att barnen i
görligaste mån går till verkligheten själv — och inte bara till den
bild av verkligheten, som jag själv eller böckerna förmår ge.
I denna insikt ligger intet av ringaktning för böckerna och
vad de ger; en bild av verkligheten har sina speciella
uppgifter att fylla; ju äldre barnet blir och ju mer dess
kunskapsområde vidgas, desto nödvändigare blir också böckerna för
det vidare kunskapssamlandet. Men detta att låta barnen
själva iakttaga och sysselsätta sig med den värld, som omger
dem, måste ge ett annat slag av kunskap än den böckerna
ensamt förmår skänka. Jag tänker då inte bara på den
omedelbara kunskap det ger. Men kanske det barn, som
systematiskt fått iakttaga och bearbeta stoff exempelvis från
växternas och djurens värld, steg för steg lär sig slutledandets
konst säkrare än det läsande barnet. Och månne inte det barn,
som ofta får umgås med naturen genom iakttagelser och
vandringar, och som vuxen vandrar mot avgörande mål, äger
en särskild styrka i sin förmåga att beräkna vägens längd
och prövande uppskatta dess svårigheter? Det ligger väl
också nära till hands att tro, att det barn, vars intresse och
arbete en gång varit verkligt förankrat vid ting av olika slag,
lättare tillkämpar sig den uppfattning, som vi betecknar med
uttrycket ”att se tingen sådana de verkligen äro”, och att
alltså sysslandet med objekt kan leda till en gryende objektiv
uppfattning.
Vad beträffar barnens anlitande av böckerna som
hjälpmedel, finns det för mig även där rikligt med tillfällen till
självkritik! Dubbelt så många gånger använde barnen en bok
som flera; självfallet bör man så småningom komma fram
till, att de i större utsträckning söker sig fram till flera
källor på egen hand. Det sporrar dem till att söka kontrollera
en uppgift och göra jämförelser — olika böcker kan ju ha
olika uppgifter om samma sak — och det skänker dem där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
