Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - A. Barnet inför uppgiften. En aktivitetspedagogisk studie. Av Annie Hammarstrand - I. Uppgiften och barnets målmedvetna handling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnet inför uppgiften 371
jämte någon förmåga att kritiskt granska en uppgift.
Behärskar ett barn stoffet från flera böcker, växer också ur
mångfalden en rikare enhet fram.
Barnens självkritik.
Under försöket att utföra och slutföra en uppgift händer
det nu understundom, att verket säger till sin upphovsman
något i stil med: ”Varför gjorde du mig sådan?” D. v. s.
verket bör göra det — och hur pass lyhörda vi kan få barnen
för den frågan, därpå beror barnets och verkets växande. Här
ställes barnets aktivitet in på en ny uppgift, självkritiken.
I samtliga protokollförda uppgifter har jag inte kunnat
iakttaga barnens självkritik i mer än 16 fall — ett ganska
ringa antal alltså! Jag har sökt att tyda orsaken till, att
självkritiken så sällan gett sig tillkänna och stannat inför tre
möjligheter. Många flickor är, i den ålder det här gäller, ganska
förtegna — säkert har de ibland kritiserat sig tyst. Som jag
förut påpekat, har jag inte heller kunnat uppfatta mer än en
liten del av vad som försiggått i klassen, och kritiken kan
därför många gånger ha undgått mig. Huvudorsaken tror jag
dock är att finna i, att jag inte tränat barnens självkritik.
Rätt intressant för mig var att upptäcka trenne faktorer, som
synes mig bestyrka denna förmodan. Den ena är den, som
visar, att det i 16 fall endast var 10, som kunde kritisera sig
i den bemärkelsen, att de insåg, att något fel vidlådde, eller
hade vidlått, deras prestationer. Ett par av dem korrigerade
till exempel ett språkfel, en annan gjorde ett slags jämförelse,
i det hon konstaterade: ”Det blev bättre än jag väntat.” I
dessa bägge omdömen om arbetet skymtar strängt taget två
olika slag av kritik fram, en ”snabbkritik” av en del utav
arbetet, och en mera mogen kritik, som uppstått under
handlingens gång och träder i dagen som en jämförelse, när
prestationen är färdig.
Den andra faktorn jag fäste mig vid var, att ett av de barn,
som kritiserade sig nära arbetets fullbordan, bedömde endast
en dekorativ del av prestationen, i just detta fall en mycket
oväsentlig del. Den tredje och sista faktorn innebär, att
barnens kritik i fem fall uteslutande är ett instämmande i min
egen, gillande eller ogillande.
Försummelsen av det direkta tränandet av barnens
självkritik visar, att om man underlåter att uppöva den, det kan
resultera i att barnen stannar vid att kritisera (om de över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
