Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - A. Barnet inför uppgiften. En aktivitetspedagogisk studie. Av Annie Hammarstrand - III. Barnet, läraren och uppgiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 Speciella arbeten
ungefär hälften. De allra flesta av dessa determinationer har
jag ansett mig kunna gillande instämma i — när jag
överhuvud haft tid och tillfälle att besvara barnens yttranden. I
en klass med trettio elever, där man arbetar med i stor
utsträckning självvalda uppgifter, blir det ofta så, att man inte
hinner att besvara ett sådant yttrande annat än när man
anser sig tvungen att ingripa. De gånger man gillar barnens
uppgiftssökande, får man ofta nöja sig med att som svar ge
en uppmuntrande nick och ett glatt leende. Denna ”tysta
kontakt” lärare och elever emellan har ju för övrigt även den ett
alldeles speciellt värde! Ibland anser jag mig emellertid böra
ta reda på, om de verkligen är i stånd att utföra den tilltänkta
uppgiften. Rosa, som skall måla Lionardo da Vinci, ”när han
sitter i skogen och ser på fåglarna”, frågar jag, om hon har
riktigt klart för sig, vilka träd hon skall måla. Både i detta
och ett liknande fall var fingervisningen välbehövlig. Vid ett
tillfälle tycker jag determinationen är litet svävande, och då
anvisar jag några uppgifter att välja emellan. Endast en gång
behöver jag direkt avvisa en determination; den, som yttrar
den visar, att hon inte förstått, vad saken gäller, och vad det
är vi skall koncentrera oss på.
Andra tillfällen av ”indirekta hjälpkontakter” har varit
när barnen, som jag förut antytt, visat material (ett urklipp,
en bild eller dylikt) för sitt arbete. — Några gånger har de
uppsökt mig uteslutande för att prata med mig om arbetet.
Sålunda kommer Elsa fram och berättar om vad hon läst om
Söderhavsöarna och upplyser mig samtidigt om en sak angående
mattflätningen, som vi bägge undrat över. En annan gång talar
Tora om för mig, hur hon tänker utföra sin teckning: ”Jag
ska måla silhuetten av en stad, och himlen ska vara alldeles
röd” (svart och rött är den färgkombination hon älskar mest
av alla) och hon visar med minspel och impulsiva gester, hur
vackert hon ser det hela för sig. I jämförelse med hela antalet
determinationsyttringar, har sådana ”extraupplysningar” inte
förekommit så ofta, jag har 1 alla händelser inte antecknat
mer än 10.
Lärarens sätt att reagera mför vädjan om ett omdöme.
Den sista gruppen omfattar barnens vädjan till mitt
omdöme. Det visar sig, att det inte är så ofta, endast 11 gånger,
som barnen bett mig om något slag av kritik under pågående
arbete. I de flesta fall har jag reagerat med uppmuntran, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
