Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - A. Barnet inför uppgiften. En aktivitetspedagogisk studie. Av Annie Hammarstrand - III. Barnet, läraren och uppgiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnet inför uppgiften 387
gång har jag instämt i barnets eget omdöme, och en annan
gång har jag låtit det jämföra sitt arbete med ett föregående,
under det att jag ett par gånger måst föreslå ändring av vad
som redan medhunnits. — Långt oftare, ja som regel, vädjar
de till mitt omdöme, när uppgiften är slutförd. Av de hundra
protokollförda uppgifterna är det endast 9 gånger, som jag
oombedd måst ge slutkritik. I 4 fall har jag tyvärr glömt att
anteckna någon slutkritik, trots att arbetena lämnats mig,
men för alla de övriga uppgifterna har jag avgett mitt
omdöme, som barnen begärt, i och med att de lämnat mig sina
arbeten. (Då som förut nämnts ingen behövde lämna sitt
arbete förrän vid skoldagens slut, men de ändå som regel
föredragit att visa mig det så snart det var färdigt, har jag dragit
den slutsatsen, att de känt behov av mitt omdöme.) De flesta
vädjar till mig genom att tyst lämna mig uppgiften och sedan
avvakta min kritik, men en och annan vädjar mera direkt:
”Vad tycker fröken?” — ”Kan jag ha det så?” Ibland blir
jag också ombedd att välja mellan tvenne alternativ, och mitt
val får då fälla utslaget.
Av de 87 tillfällen där jag skulle avge ett slutomdöme, har
jag kunnat förklara mig nöjd i 54 fall. Med ”nöjd” menar
jag naturligtvis inte, att alla de lämnade uppgifterna varit
förstklassiga. Vid 4 tillfällen har jag exempelvis ansett, att
barnen varit väl starkt bundna av den bok de använt, men
då de uppsatser det gällde i övrigt var korrekta och med
godkänd svenska, ansåg jag inte, att de behövde göras om. Med
”nöjd” har jag närmast betygsatt ett arbete, som utförts så,
att där inte fanns några felaktigheter, men det utesluter inte,
att jag kunnat fälla en anmärkning om, att exempelvis
uppsatsen borde varit fylligare, färgerna på en teckning mer
samstämda o. s. v. Å andra sidan utesluter det inte heller, att
jag kunnat uttala mig berömmande om något arbete och
kanske omnämnt det, eller visat upp det för klassen. Ett av de
arbeten som jag i övrigt var nöjd med, har jag inte kunnat
föra hit, då jag ansåg, att det borde kompletteras. Allt som
allt rymmer beteckningen ”nöjd” en mängd olika omdömen om
arbeten, som haft det gemensamt, att de varit utan direkta
felaktigheter.
Särskilt nöjd har jag dessutom varit med några arbeten,
där jag angivit mitt omdöme med ”bra”. Hit hör mycket
olika uppgifter. En gång är det en vackert komponerad
teckning, en annan gång en mycket bra berättad uppsats. Ett av
Rosas arbeten om ”Gamla Majorna” och ett av Esters om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
