Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - A. Barnet inför uppgiften. En aktivitetspedagogisk studie. Av Annie Hammarstrand - III. Barnet, läraren och uppgiften - IV. Uppgiftens problem i pedagogisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnet inför uppgiften 391
Hälften av alla gånger jag gett uppgifter, har jag själv
kunnat se det sammanhang, ur vilket jag gripit uppslaget till
den. Alla gånger på två när, har jag gett den, när ett barn
saknat arbete. De två undantagen betecknar ett par tillfällen,
då jag stimulerat till en uppgift, som jag tänkte mig kunna
följa efter ett pågående arbete, ett försök av mig alltså att
förhjälpa barnen till uppgiftens växande.
Att i detta speciella fall, när det gäller de uppgifter jag
ingripit i, avgöra när, och i vilken utsträckning ingripandet
varit motiverat, faller sig mycket svårt. Att jag inte borde
ingripit under arbetets gång i åtminstone det ena fallet är
tämligen säkert. Det orsakade förvirring och olust hos
barnet, och jag fick upprepade gånger ingripa med hjälp, för att
det skulle kunna lösa den nya uppgiften, som under vanliga
omständigheter knappast kunde berett det några svårigheter
(det gällde att ur en tabell plocka ut de frukter, som innehöll
mest fett, kolhydrater och dylikt).
Att ge uppgifter innebär i själva verket ett mycket svårt
problem och borde inte tas så lättvindigt, som ibland blir
fallet. Eftersom jag inte löst problemet för egen del, kan jag
inte ge några anvisningar om hur man kan förfara. Men bara
i och med det, att man inser, att det är ett problem, är kanske
något vunnet.1 Oftare än av vad som framgår ur mina
anteckningar, bör man ställa uppgiften så, att barnet om
möjligt medverkar till dess uppkomst, så som jag försökte det
exempelvis för Esters uppgift om Agneta Horn.
IV. Uppgiftens problem i pedagogisk belysning.
Ur det jag lärt mig av undersökningen, samt av erfarenheter
från en föregående och en nuvarande klass, har jag i detta
kapitel försökt ta fram det väsentliga. I huvudsak visar
framställningen, dels den hjälp till utveckling jag söker ge barnen
från det uppgiften sökes och tills den avslutas, dels hur jag
försökt främja barnens kontakt med kamraterna och mig, med
vad detta innebär. av fostran till hjälp av olika slag.
2 Jfr sid. 365 ff. Vi understryka förf:s upprepade yttranden om
detta arbetes karaktär. Aktivitetspedagogen kan inte undgå att
upptäcka problem där en konventionell pedagogik inte såg några alls.
Att han inte kan lösa dem alla är förståeligt. Här behövs just det
samarbete mellan praktikern och forskaren, vars nödvändighet denna
bok vill påvisa. Problemet ”uppgift” är alltså ett forskningsproblem,
som det blir psykologens sak att syssla med. (E. K.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
