Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - A. Barnet inför uppgiften. En aktivitetspedagogisk studie. Av Annie Hammarstrand - IV. Uppgiftens problem i pedagogisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnet inför uppgiften 393
var ordentligt förberedd, och det var ju idel roliga och
intressanta saker det rörde sig om. När det ringde till rast, och
jag utlovade fortsättning nästa timme, utlöste detta en besviken
och något harmsen suck över hela linjen: ”Men får vi inte
arbeta nästa timme?!” — Det blev en starkt förkortad
avslutning och sen fick de börja arbeta med det stoff de ville veta
mer om eller fått ur berättandet.
Hur förberedd man än tycker sig komma till denna
”berättelsetimme”, inträffar det så gott som alltid, att den
förlöper på ett helt annat sätt än man tänkt sig, därför att barnens
inpass och frågor kullkastar planen. Jag har för egen del
slutat att göra upp någon egentlig plan och ser endast till, att
jag har väl reda på de moment jag vill ha med. Men även
på min föresats att ha med vissa bestämda saker får jag ibland
rucka något, därför att det under berättandet också utgår tysta
impulser från barnen. Man varsnar en glimt i ett par ögon,
en. spontan gest, eller får ett starkt intryck av hela klassens
hållning inför något, och det lockar en att åtminstone delvis
lägga om det med möda utvalda stoffet!
Har man vid ett tillfälle lyckats inrikta barnen riktigt bra,
händer det, att de själva är så laddade med frågor, att man kan
hålla på en hel timme med att svara på dem, och då gäller
det att försöka ge också svaren som en liten eggelse till
barnen att på eftermiddagen hemma eller följande dag i skolan
själva söka vidare. Alla barn frågar inte, men de som inte
gör det, brukar likväl bli påverkade i uppgiftssökandet av
kamraterna. Närmast för deras skull rundar jag av det hela
med en liten avslutning med stoff, som erbjuder
utgångspunkter för dem, som inte redan stimulerats tillräckligt.
Hur man kan främja uppgiftssökandet.
Det har redan antytts, att man under denna timme kan
indirekt hjälpa barnen i uppgiftssökandet genom att på något sätt
understryka väsentliga saker. Men man kan också främja det
på andra sätt. När barnen väljer av sig själva, blir det, som
undersökningen visar, i regel en mindre, avgränsad uppgift.
Med ganska små medel kan man emellertid uppnå att de, även
i en tredje eller fjärde klass, med ens väljer ut åt sig ett större
område, en mera krävande uppgift. Uppmuntran och
framhållande av den första större uppgiften som visar sig fäster allas
uppmärksamhet på att man kan göra så, och alla tycker det är
mycket fint att kunna hitta på något, som det kan bli många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
