Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - A. Barnet inför uppgiften. En aktivitetspedagogisk studie. Av Annie Hammarstrand - IV. Uppgiftens problem i pedagogisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnet inför uppgiften 395
visar sin glädje över de arbeten, som gjorts på eget initiativ och
uppmuntrar dem, blir det snart eftersträvansvärt att göra
sådana, och på kort tid kan det bli riktigt genant att ”bara
härma”. Om en och annan likväl fortsätter därmed, har jag
ibland, utan att säga något, fäst upp ett par flickors alldeles
lika arbeten bredvid varandra på väggen, ställt lika
modellerade saker tillsammans och dylikt — vilket framkallat livliga
kommentarer i klassen. Detta är likväl ett sätt som jag, trots
effekten, aldrig skulle vilja använda annat än i det fall, där jag
vet, att vederbörande av en viss maklighet gör efter en annans
arbete. Jag tror, att luten i alla andra fall är för stark!
Man kan också ibland ställa sådana uppgifter, att ingen
efterhärmning är möjlig — och sedan framhålla vad de själva
bevisat, nämligen att de verkligen kan åstadkomma något utan
att ”härma”! — Det finns emellertid ibland riktigt duktiga
barn som, fast de har möjlighet och förmåga att välja
exempelvis egna motiv för sina teckningar, älskar att kopiera! Jag
låter dem då göra det vid olika tillfällen — men har mycket
stora fordringar på det kopierade: det skall vara så noggrant som
möjligt! Ett sådant kopierande tror jag också kan vara
försvarligt att låta även de andra få utföra någon gång. — Att
jag vid flyktigare avritningar, exempelvis under ett
museibesök, inte ställer samma stränga fordringar är naturligt.
Går det relativt lätt, när det gäller att leda barnen förbi
kopierandet, finns det andra tillfällen, då uppgiftssökandet blir
ett stort problem.
Hjälp åt de mest obegåvade.
Det kan vara bristande intelligens, som gör, att ett barn inte
inser, att det behöver hjälp. — När vi i min nuvarande klass
börjar ett nytt arbete (detta gäller alla ämnen) ser jag nog, att
Anna är sysselsatt. Men ytan, som visar en flicka, som lugnt
läser, skriver eller dylikt, bedrar mig inte; jag vet att i regel
blir det ingenting av hennes arbete. Jag ingriper därför gärna
med ens och ger henne en lämplig uppgift att lösa. Hon får
en riktigt enkel och begränsad uppgift. För säkerhets skull
tar jag mig då och då själv en titt på hennes arbete för att
kontrollera och hjälpa henne, eller låter någon av de duktigare
flickorna ”vikariera” för mig. Jag har små fordringar på
henne, och då hon i regel gör så gott hon kan, behöver hon
sällan göra om något arbete. Så snart ett litet arbete är
färdigt — det tar ofta rätt lång tid — riktar jag in henne på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
