Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - A. Barnet inför uppgiften. En aktivitetspedagogisk studie. Av Annie Hammarstrand - IV. Uppgiftens problem i pedagogisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnet inför uppgiften 397
lättnad och hjälp att ha några, som inte så ofta tar ens tid i
anspråk, och som kanske rentav kan hjälpa andra...! Få de
sedan uppmuntran inför klassen någon gång de lyckats, så finns
det goda utsikter till, att de ska inordna sig i situationen. En
och annan av dem kan med tiden komma därhän, att hon sätter
en ära 1 att aldrig fråga mig om något, utan helt stolt visar
sitt arbete först, när det är färdigt. Men det är ju inte säkert,
att det tillvägagångssättet alltid är det bästa. Det gäller då
att få dem, liksom alla de andra, att förstå, att detta, att be om
hjälp och råd i rätta ögonblicket, är lika fint och svårt, som
att inte alls be om hjälp — ibland rentav svårare än att under
alla omständigheter envisas med att göra en sak ensam.
Hjälp åt ”ansatsbarnen”.
Och ansatsbarnet slutligen! Ja, av alla den föregående
klassens barn är det ingen som jag har så dåligt samvete inför! Jag
tyckte, att jag åstadkom föga med henne. Efteråt har jag tänkt,
att jag oftare borde ha gett henne stora och krävande uppgifter,
som kunnat samla hennes uppflammande iver och verkligt
sprudlande initiativlust. Kanske hade detta motverkat
fladdrigheten och en viss grad av ansvarslöshet inför arbetet, som
jag ibland iakttog hos henne. Det vore emellertid orätt att
säga, att denna flicka alltid arbetade på detta sätt. En av mina
anteckningar från de protokollförda uppgifterna visar henne
som en, som planlägger och slutför en uppgift på ett mycket
bra sätt. Det är också henne jag berättar om, när jag i min
redogörelse beskriver vår sträckläsning av Dalsland.
Tendensen att visa ansatser — som aldrig blir mer än ansatser — finns
naturligtvis hos henne, i betydligt högre grad än hos de andra
i klassen, men det sammanhänger väl i någon mån med, att
hon hade så ovanligt lätt för att hitta på uppslag, att hon
omöjligt kunde utföra dem alla!
Fostran till goda arbetsvanor.
Flertalet barn behöver hjälp under arbetet med en uppgift,
åtminstone någon gång. Vad många av dem behöver är att lära
sig goda arbetsvanor, exempelvis att ta vara på minuterna, men
att kunna göra det utan att känna sig jäktade. Här, liksom
alltid då man vill lära barnen något, hjälper det säkert bättre
att ge erkännande åt dem, som lyckas riktigt bra, än att
klandra dem, som misslyckas. Däremot tycker jag, att det varit av
ganska god verkan att någon gång, utan att barnen i förväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
