Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Ur aktivitetspedagogikens praktik - 3. Speciella arbeten - B. Modellering under de första skolåren. Ett 3-årigt försök. Av Ebba Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 Speciella arbeten
barnen i klassen utom en, Sixten, vilken väl torde få anses som
ovanligt teckningsbegåvad. Motivvalet var dessutom hos de
flesta fattigare och mera stereotypt, då de tecknade, än då de
modellerade. Men intresset torde i allmänhet ha varit lika stort
för båda arbetsformerna. Endast en flicka bad redan efter de
första modelleringsförsöken att få rita i stället för att modellera.
Hon ritade mycket gärna, papperet myllrade av figurer, ibland
oförståeliga för andra, men hon kunde alltid förklara sina
teckningar, och ofta kom hon med långa utläggningar. Troligtvis
tillfredsställde teckningarna mer hennes livliga och rika
fantasi. Så många ”gubbar” och detaljer av olika slag hade hon
aldrig hunnit med att göra med tillhjälp av leran, och vad som
brast i utförandet, utfylldes tillfullo av hennes fantasi. Hon
ritar fortfarande mycket och gärna, om hon också ej hör till
klassens bästa tecknare. Själv skrev hon helt nyligen: ”Jag
tycker inte om att modellera. Och jag tycker inte om att måla.
Men jag tycker om att rita gubbar och gummor, djur och träd
och fåglar och allt möjligt. Jag vet inte, varför jag inte tycker
om att modellera och måla.”
Om modelleringen under första skolåret i de flesta fall kan
sägas ha varit en lek med lera som material, så blev den under
andra skolåret mer och mer ett intensivt och målmedvetet
skapande. Särskilt gäller detta i föreliggande fall de flesta av
klassens 14 gossar. Den tid, som var anslagen på schemat,
räckte inte längre till, och de timmar, då klassen var delad,
bådo alltid några ur den grupp, som f. t. skulle vara ledig, att
få ”komma extra”, vilket gärna tilläts, mot löfte att de
arbetade tyst och ej störde kamraterna. Denna möjlighet till
extraarbete ansågs som ett stort privilegium, ty mer än 5—6
stycken kunde inte få komma på en gång. Då hade det ju inte varit
någon mening med att dela klassen. Den vanligaste
sysselsättningen under dessa extratimmar var modellering, och det var
ofta då, som de vackraste av våra små ”konstverk” kommo till.
Vårt intresse koncentrerades redan från läsårets början
omkring djur — först djuren i vår närmaste omgivning: hunden,
katten, hästen; vidare sådana, som vi träffade på under våra
utflykter: ekorren, grodan, ormen, igelkotten, biet, sländan
m. fl. — vilka fyllde våra hembygdstimmar med liv och
verklighet. Det skrevs och ritades och modellerades, och därvidlag
fingo barnen alltid själva välja, hur de ville återge sina små
upplevelser. Så småningom vidgades intresset till att omfatta
djur i allmänhet, även främmande länders djurvärld. Intresset
härför stimulerades i hög grad av en del djurfilmer, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
