- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
141

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hoppade öfver henne. Därefter lösgjorde jag henne.
Hon såg betydligt slokörad ut. Och så fort hon
var lös, satte hon af hem, som om hon hade varit
mörkrädd. Den förträfflige mannen hade rätt. De
hoppande fåren hade tydligen gifvit henne en annan
uppfattning af världen.

»Seså», sade jag till min hustru, när jag kom
hem. »Nu är det slut med att salta fårköttet, vill
jag hoppas. Min hund är allt kurerad för att bita får.»

Och jag beskref noggrant för henne, hur jag
hade burit mig åt. Hon trodde mig också och
gladde sig åt det lyckliga påfundet. Endast den
infama pigan gaf mig en sned blick ur sina vattniga
ögon, och jag hörde henne skratta för sig själf inne
i köket. Ehuru jag icke hyste några vänliga känslor
mot denna varelse, som alltid kritiserade mig, kan
jag dock icke neka, att denna misstro gjorde mig
ledsen. Jag gick emellertid till sängs och sof godt.

Morgonen därpå, just som jag hade lagt sista
handen vid min toalett, väcktes min
uppmärksamhet af ett buller, som kom från viken nedanför vår
veranda. Jag kände mig något orolig och gick ut
för att få se, hvad det var.

På stranden stod min tik och skällde, som om
inga får i världen någonsin hoppat öfver henne, och
ute i vassen stodo två gumsar, som tydligen icke
vågade sig i land. Jag sprang dit ned för att hindra
hvarje onödig blodsutgjutelse, och jag hörde den
gemena tjänsteanden skratta inne i köket. Jag svor,
att hon skulle få igen det på orlofssedeln, och så
stängde jag in den rofgiriga tiken på mitt rum.

Frukosten förflöt under en nedslagen tystnad.
Jag undvek min hustrus blickar och lade nitiskt salt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldrigilif/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free