Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Från Yngve till Alrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 BLAND BRÄNNINGAR.
sjös. Hon hade bedt att få följa med för att
hjälpa till, men gubben hade ej lyssnat till henne
och var redan ett godt stycke från holmen. Han
kryssade upp mot bränningarna, bort åt Skarp-
brotten, för att genskjuta briggen. Men mörkret
föll så hastigt på, ett svart moln steg upp frän
väster, att Jakobina snart förlorade både briggen
och faderns båt ur sigte. Hon stod ensam på
Svartskär och stirrade ut åt den mörka rymden.
Huru länge hon stod så, kunde hon ej säga.
Men till slut for en blixt ur det svarta molnet,
en förskräcklig ljungeld som lyste öfver vatten
och klippor, och vid skenet däraf såg flickan ett
hvitlockigt hufvud på vägen, helt nära Svartskär.
Hon ryste till, men innan hon hann tänka öfver
hvad hon sett, kastades fadern upp på stranden.
»Fars båt var borta», tilläde Jakobina, »och
därför var jag nyss också rädd, att vi skulle
blifva af med Olaus Antonssons, som vi hade
lånat. Men han följer godt med Ran nu. »
»Nå Niklas Jakobsson?» sade Corneliusson.
»Och Goda Hoppet?» tilläde han, liksom tve-
kande, men med oro i rösten.
»Jo, far hade simmat i land», svarade Jako-
bina. »Han är stark simmare ännu. Och Goda
Hoppet. . . det syntes inte till mer.»
»Och du tror, att den där briggen verkligen
var Goda Hoppet?» sporde min båtkarl.
»Ja . . . det trodde far så säkert», sade flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
