Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den fria konkurrensen i teori och praxis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ALLIANSER MELLAN ARBETARE OCH ARBETSGIFVARE.
politisk visdom. Man trodde sig ha gjort en stor
upptäckt, nära nog ha funnit de vises sten, då man i
värkligheten blott hade gjort rent hus med en del föråldrade
föreskrifter och bestämmelser på det ekonomiska området;
man insåg icke, att hvad som vunnits, helt enkelt var,
att man blifvit kvitt en organisation, ett system, som redan
spelat ut sin roll och icke längre passade för en nyare
tids förhållanden, och man begick det felet att i själfva
frånvaron af all organisation, allt system, se ett godt,
icke blott relativt utan absolut. I de flästa fall skedde
emellertid detta öfverskattande af den fria konkurrensen
på fullt god tro; man resonerade som så om hvar och
en har rätt att använda sitt arbete, sin intelligens eller
sina ekonomiska resurser på det sätt han själf finner
lämpligast och ändamålsenligast, så skall resultatet af denna
allsidiga täflan nödvändigt bli den största möjliga mängd
af produkter, den största möjliga summa af medel för våra
materiella behofs tillfredsställande, med ett ord: den största
möjliga lycka för alla människor.
Det ligger en ganska god portion af sanning i detta
resonemang; ingen som bevittnat den nyare tidens
oerhörda uppsving på det ekonomiska och industriella
området, torde kunna neka till, att den fria konkurrensen
häruti haft en mycket betydande del. Men
resonemanget innehåller icke hela sanningen, beviset haltar
åtskilligt, och särskilt dess sista del, som talar om den största
möjliga lycka för alla människor, innebär en konklusion,
som icke riktigt följer af premisserna. Äfven om det vore
sant, och i den mån det värkligen är sant, att den fria
konkurrensen åstadkommer den största summa af
produkter, så finnes det ju dock någonting, som heter
fördelning, och denna kan möjligen vara så skef och obillig,
att äfven ett mindre af produkter, på ett rättvisare sätt
fördelat, skulle ha åstadkommit ett större mått af materiell
lycka. I själva värket hvilar all argumentation till förmån
för den fria konkurrensen på en tyst förutsättning, som
dock mycket illa motsvaras af värkligheten, nämligen att
alla människor från början äro lika. Förhölle det sig så:
vore alla utrustade med samma arbetskraft, samma
bildningsgrad och framför allt samma ekonomiska tillgångar,
så funnes det i själfva värket mycket som talade för en
fri och ohindrad konkurrens; hvar och en hade ju då sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
