Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den fria konkurrensen i teori och praxis - 4. Krig eller fred inom industrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIG ELLER FRED INOM INDUSTRIEN,
11
struerade rörledningar, af hvilka somliga äro betydligt
längre än från Stockholm till Malmö, o. s. v.
Icke häller kan man påstå, att dessa
sammanslutningar mellan fabrikanter hittills visat sig menliga för
arbetarnas inträssen. I stort sett står arbetslönen utan
tvifvel högre, och arbetstiden är kortare inom de kartellerade
industrierna än inom de yrken, där någon sådan
sammanslutning ännu icke ägt rum. Men detta hindrar icke, att
dylika koalitioner mellan arbetgifvarne i deras nuvarande
form innebära en värklig fara för arbetarna och en gång
kunna komma att vända sin spets mot dem. Åtskilliga
företeelser, särskilt från Amerika, peka redan i denna
riktning, och i våra europeiska länder är det ju icke
ovanligt att mer eller mindre varaktiga förbund ingås
mellan arbetsgifvarna i uttryckligt syfte att bättre
behärska arbetsmarknaden. Men det är klart, att om
arbetarna genom sina nuvarande sammanslutningar nätt och
jämt kunna hålla stången mot de enskilda eller blott löst
förbundna arbetsgifvarna, så skall detta bli ännu långt
svårare, om de få att göra med en förening af
arbetsgifvare, som i ett och allt göra gemensam sak.
4. Krig eller fred inom industrien.
Öfverblicka vi nu denna utveckling, som i alltjämt
stigande grad gjort sig gällande under de sista årtiondena,
och som därför tvifvelsutan äfven i den närmaste
framtiden kommer att fortsättas i samma riktning, så måste
det ju sägas, att den tafla den upprullar för oss är så
olika som möjligt det ideal af en allsidigt fri konkurrens
på arbetsfältet, som för ett halft århundrade tillbaka
föresväfvade nationalekonomerna. Hade de fått rätt, så
skulle förhållandet mellan arbetare och arbetsgifvare
närmast förete bilden af ett fredligt marknadsvimmel, där
den ena individen obekymrad om den andra sköter sin
köpenskap, och där den enda reglerande principen är
det ömsesidiga öfver- och underbjudandet vid prisbildningen.
Men i stället-hvad se vi? Arbetarna å den ena sidan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
