Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Krig eller fred inom industrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ALLIANSER MELLAN ARBETARE OCH ARBETSGIFVARE.
skall det öfverhufvud finnas arbetsgifvare och arbetstagare,
hvarför rika och fattiga, hvarför skall den ena födas till
en härskarställning, en mer eller mindre sorgfri tillvaro
för hela lifvet, och den andra med samma eller än större
visshet födas till en underordnad ställning för lifvet, ofta
till lifelång nöd och brist? Detta är den sociala frågan,
och den skall helt visst lösas äfven den; de olikheter,
som nu söndra människorna, skola, i den mån de kunna
visas vara oförnuftiga, lika säkert en dag försvinna, som
den s. k. adliga bördens företräden i det väsentliga redan
försvunnit. Men dessa frågor kunna icke lösas på en
dag; om någon föreställer sig det, så vill jag bedja
honom att blott för sig själf söka tänka sig sättet att
verkställa de nödiga förändringarna. Han skall finna, att alla
dessa saker på ett långt intimare sätt sammanhänga med
alla våra institutioner, hela vårt nedärfda
föreställningssätt, än han i förstone kanhända anade. Det gäller i stort
sett en uppfostrings- och en arfsfråga; ty det är genom
sin solidare bildning likaväl som genom sina fäderneärfda
ägodelar, som ofverklassen erhåller det försprång på den
ekonomiska vädjobanan, som underklassen trots alla
ansträngningar endast i undantagsfall kan invinna. Kunde
man ställa så till, att uppfostran och undervisning
uteslutande afpassades efter individens egna anlag och hela
samhällets gagn i stället för att såsom nu bestämmas af
en för uppfostringens värkliga ändamål så likgiltig faktor
som föräldrarnas förmögenhetstillstånd; kunde vi vidare
komma därhän, att arfsrätten blefve i egentlig mening
lika, alltså icke blott lika för söner och döttrar inbördes,
såsom den redan är, eller lika för äkta och oäkta barn,
såsom numera allt flera personer yrka, och till och med
vårt lagutskott i princip uttalat sig för, utan lika för
alla, utgående t. ex. med ett visst belopp, en viss kvotdel
af samhällsförmögenten för hvar och en till myndig ålder
hunnen individ då skulle vi vara komna ett steg
och ett stort steg till den sociala frågans lösning, ja
kanske i det väsentliga framme vid målet; men hur många
svårigheter återstå icke här att öfvervinna, hur många
fördomar att bekämpa, innan vi nå så långt!
-
Och, hvad i detta sammanhag är det viktigaste, det
kan tydligen icke vara arbetsgifvarnas sak, allraminst den
enskilde arbetsgifvarens, att i förhållandet till sina arbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
