Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den svaga punkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVAGA PUNKTEN.
27
ningen, att de andra länderna, som tillbyta sig våra
industrivaror mot sina jordbruksprodukter, alltjämt skola förbli så
glest befolkade, att de äga detta stora öfverskott af
lifsmedel, och tillika uti industriellt afseende kvarstå på en
så primitiv ståndpunkt, att de fortfarande behöfva alstren
af vår industri. Och dessa båda förutsättningar bli med
hvarje dag, som går, allt svårare att få uppfyllda. De
åkerbruksid kande ländernas befolkning ökas i våra dagar med
ofantlig hast, och om detta än i de egentliga
kolonialländerna till en tid bortåt, nämligen så länge all jord ännu
icke är tagen i bruk, ökar i stället för minskar öfverskottet
af spannmål, så kan den dag icke vara aflägsen, om den
icke redan nu är inne, då hvarje ny tillväxt af
folkmängden måste leda till ett minskat öfverskott, eller då det
i alla händelser blir omöjligt, att det skulle kunna
tillväxa i jämbredd med Europas alltjämt växande behof.
På samma gång utveckla nästan alla dessa länder, i
främsta rummet Förenta staterna, själfva en industri, som på
flera punkter fullt kan mäta sig med Europas egen. Det
synes mig därför mer än sannolikt, att den relativa
stagnation, som vi nu bevittna inom Europas industri, är
att uppfatta såsom en varning och ett förebud om, hvad
som oundvikligen förr eller senare måste inträffa,
nämligen att äfven vår världsdel blir hänvisad till att i det
väsentliga lefva på afkastningen af sitt eget jordbruk.
Men i samma ögonblick måste orimligheten af, att länder
med månghundraårig kultur i befolkningspolitiskt afseende
iakttaga samma regler eller rättare sagt samma
regellöshet, som om det gällde nyupptäckta landsträckor med
tusentals kvadratmil jungfrulig jord, bli uppenbar för
alla. Än mera gäller detta om ett land sådant som vårt
eget, hvars förnämsta industrigren, trävarutillvärkningen
med allt hvad därtill hörer, långt ifrån att kunna efter
behag utsträckas, tvärt om redan har nått sitt kulmen,
från hvilket den redan i den närmaste framtiden måste
komma att högst väsentligt gå tillbaka.
Är denna uppfattning riktig, så är det ju tydligt,
att ingen som helst organisation, kan råda bot på dylika
missförhållanden, utan hjälpen måste sökas på ett helt
annat håll. Till och med ett socialdemokratiskt ordnat
samhälle skulle i det väsentliga befinna sig lika illa däran,
om det icke kunde föda sig på sin egen jord och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
