Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den förprofetiska tiden - Den episka tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägra. Nuväl — ropar han till dem — “när Jahve giver
Seba och Salmunna i min hand, skall jag söndertröska
edert kött med törnen från öknen och taggar“. Och han
håller ord; innan han dräpte de båda fångna konungarna,
lät han gripa de äldste i Suckot, “tog ökentörnen och
tistlar och lät männen i Suckot få känna på dem. Och
tornet i Penuel rev han ned och dräpte männen i staden“.
Egendomligast äro berättelserna om Simson, och bakom
dem ligga två till sin karaktär vitt skilda sagocyklar, vilka
visserligen handla om samma hjälte, men som tillkommit i
alldeles olika kretsar. Den ena cykeln består av en samling
burleska, mycket litet finkänsliga bondesagor om Simsons
kraftprov. Den andra berättelsen, bakom vilken sannolikt
en äldre dikt ligger, är däremot djupt allvarlig och fylld
av denna tids mest högstämda idealism. Redan före födelsen
bestämdes Simson till en guds nasir. “Nasiren“, vid vilkens
hår ingen rakkniv fick komma, var “helig“, vigd åt en
stor uppgift, och tecknet på hans kall låg i det oskurna
håret. Denna uppgift sviker Simson, då han förälskar sig
i en hednisk kvinna av främmande stam, och hon förråder
honom åt filistéerna. Men under fångenskapen och
förnedringen växer hans hår och med det hans kraft på nytt.
Då nu filistéerna låta föra den bländade kämpen till Dagons
tempel att där gäckas med honom, fattar han tag i
mittpelaren och störtar ned hela huset, under vars spillror
han och filistéerna begravas. Med sitt lidande hade han
försonat sitt brott, åter blivit “ren“, och slutligen hade
han, i enlighet med nasirlagens fordringar, offrat ett
“skuldoffer“: sitt eget liv i kamp mot Jahves fiender. Till sin
grundtanke är denna Simson-saga således en gripande tragedi,
och Milton, som på detta sätt tolkade dess innebörd,
uppfattade den icke blott poetiskt fint, utan troligen ock
historiskt riktigt.
Eilistéerna, som här uppträda såsom Israels fiender, voro
nykomlingar i Kanaan, där de emellertid snart kuvade de
västra israelitiska stammarna. Det förtryck, de utövade,
gav väckelsen till den första nationella enhetsrörelsen, till
en sammanslutning av de olika israelitiska stammarna och
till konungadömets upprättande. Om den första konungen,
Saul, funnos utan tvivel flera historieböcker i Israel, d. v. s.
inom den ena berättarskolan hade man en framställning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
