Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den förprofetiska tiden - Den episka tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans liv, inom den andra en annan. I Samuelsböckerna
tyckas två sådana historieböcker hava begagnats, av vilka
den ena företrädesvis behandlat hjältens lysande ungdom,
den andra den tragiska avslutningen av hans hjältebana.
Men dessa böcker ha här, liksom eljes, föregåtts av de
enskilda, fristående sagorna, och flera av dessa hava
sannolikt varit dikter i samma stil som Debora-sången. Så t. ex.
den berättelse, som handlar om Sauls sista strid: de filisteiska
bågskyttarne anfalla konungen, denne inser, att slaget är
förlorat, och yttrar till sin väpnare: ’drag ut ditt svärd
och genomborra mig därmed, på det att icke dessa
oomskurne må komma och dräpa mig och behandla mig
skymfligt’. “Men hans vapendragare ville det icke, ty han
fruktade storligen. Då drog Saul själv svärdet och störtade
sig därpå. Men när vapendragaren såg, att Saul var död,
störtade han sig ock på sitt svärd och följde honom i döden.
Så dogo då på den dagen med varandra Saul och hans
tre söner och hans vapendragare ävensom alla hans män.“
Sin höjdpunkt nådde Israels episka diktning dock i
sagocyklarna om David. Två dylika kunna ännu med full
tydlighet urskiljas. Den ena av dem hade börjat med Davids
ungdom, behandlat den första konungatiden samt slutat
med en kort resumé av de viktigaste yttre och inre
tilldragelserna under hans regering; den andra hade från
början troligen blott varit en Absalon-saga, i vilken
sedermera några andra sagor och dikter infogats. Den förra
består av en samling folktraditioner; den senare är snarast
en memoar, som vad framställningsformen beträffar kan
jämföras med en isländsk släktsaga — samma objektiva,
breda, åskådliga stil och samma rikedom på spännande
detaljer. Högre än här har den hebräiska berättarkonsten
heller aldrig nått, och patriarksagornas arkaiska ordkarghet
har här utbildats till en fullt litterär stil. Då vi betänka,
att detta mästerverk troligen tillkommit kort efter Davids
egen tid, således århundraden före “historieskrivningens
fader“, Herodotos, stegras vår beundran än ytterligare för
den konst, varom denna saga vittnar.
Men utom dessa historieböcker funnos också massor av
lösa sagor och dikter, av vilka en — nu förlorad — del
uppräknas i en egendomlig katalog, till vilken vi strax
skola återkomma, en del infogats i de större historieböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
