Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den israelitiska litteraturen före hellenismen
- Den profetiska tiden
- Amos, Hosea, Jesaia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla Jahve-religionen en alldeles ny riktning. Israel
dyrkade väl blott en enda gud. Men hade denna monoteism
gjort folket bättre än andra? Hade människorna blivit
rättfärdigare? Och om de det ej blivit, vartill tjänade då
deras gudsdyrkan? Det var inför dessa frågor, som Amos
diktade den märkliga straffsång, som ljuder liksom preludiet
till hela den följande religiösa utvecklingen:
Jag hatar, jag föraktar edra fester, och jag finner intet behag i edra högtidsförsamlingar,
Ty om I än offren mig edra brännoffer och spisoffer, så har jag dock ingen lust till dem.
Ej heller gitter jag se edra tackoffer av gödda kalvar.
Hav bort ifrån mig dina sångers buller; jag vill ej höra ditt psaltarspel,
Men låt rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten likt en aldrig sinande bäck.
Bakom denna dikt ligger i själva verket en ny
världsåskådning, som nu håller på att arbeta sig fram.
Forntidens Jahve hade icke stått i något förhållande till
sedligheten, ty det gör strängt taget ingen hednisk gud. Liksom
den jordiske tyrannen hade han rätt att handla efter sina
nycker, och människorna hade blott att vördnadsfullt foga sig
efter dessa. Men å den andra sidan hade han heller inga
moraliska fordringar på människorna. Mottog han sina
offer och den kult, han fordrade, så var han nöjd. Huru
människorna i övrigt handlade och vandlade, var honom i
grunden likgiltigt, och den israelitiska moralen bestod också
endast i att handla såsom det var “sed“ i stammen. En
ganska oskyldig avvikelse från denna “sed“ — t. ex. Davids
folkräkning — upprör därför bade folket och Jahve, under
det att dryckenskap, otukt och dylikt bedömes mycket milt.
Först med Amos blir det ett verkligt samband mellan
moral och religion. Den gamla naturguden avsattes, och i
hans ställe trädde en Jahve, som ej lät blidka sig av gödda
kalvars blod, av psaltarspel och sånger, men som i stället
fordrade rättfärdighet av dem, som dyrkade honom. Och
denna sats var i själva verket långt mera betydelsefull än
den monoteism, som Moses fordrat.
Jahve blev nu Israels gud i en helt annan bemärkelse
än förr. Han hade utvalt Israel till sitt folk, icke av
tyrannens nyck, utan därför att det skulle utföra hans vilja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0049.html
