Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden - Amos, Hosea, Jesaia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moralen drog han ej ut alla konsekvenserna av sin
utgångspunkt. Den sedlighet, han fordrade, var ännu blott
kringgärdad av negativa bestämningar. Ett positivt innehåll —
verklig livgemenskap med Jahve — fick den först genom
Jesaia och Jeremia.
Vidare stod hans Jahve fortfarande blott i förhållande
till stammen, icke till individen; det är folket, som syndar,
och det är därför folket, som skall straffas och gå under,
icke den enskilde. Först med Hosea och framför allt med
Jeremia fick religionen en mera individuell skiftning.
Amos var likväl en bland mänsklighetens mest betydande
tänkare, och vi skola erinra oss, att han uppträdde ungefär
samtidigt med det att de homeriska sångerna diktades.
Huru mycket lägre i religiöst och moraliskt avseende står
ej den gudavärld, som där träder oss till mötes! Och då
sedermera den ioniska filosofien började, ungefär 100 år
efter Amos, var problemet för denna uteslutande
kosmologiskt: huru har universum uppkommit? Ionerna sökte
finna en fysisk princip, ur vilken det varande kunde
förklaras, och de utvecklade aldrig någon metafysik eller någon
etik. Först med Sokrates kom den attiska filosofien att
rikta sin uppmärksamhet på dessa problem.
Israels förste tänkare står på en rakt motsatt ståndpunkt.
För honom finnes icke något kosmologiskt problem, utan
blott ett etiskt, och det metafysiska har betydelse endast
genom sitt samband med det etiska. Men i denna motsats
mellan Hellas’ och Israels äldsta tänkare ligger ock en
nationell motsats, grundolikheten i tvänne folklynnen.
Kort efter Amos uppträdde en ny profet, Hosea, som
visserligen i flera punkter upptog sin föregångares tankar,
men som utförde dem i en ny riktning. Amos hade varit
en sträng, rigoristisk natur och främst fäst sig vid rätten.
Hosea var mera känslig och mera vek, och ehuru även
han erkände, att rättvisan fordrade Israels undergång, kom
han av en personlig livserfarenhet, som han gjort, dock till
den övertygelsen, att Jahve till sist av barmhärtighet skulle
tillgiva den fallna.
I hans diktning skymtar således redan evangeliets
kärleksfulle fader fram, och detta var en ny förvandling, som den
gamle, oblidkelige hämnaren från Sinai genomgick, och ett
steg i riktningen mot en mera djup och subjektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
