- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
44

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden - Jeremia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vedersakare. Men en dylik stämning viker i nästa ögonblick
för en ädlare och djupare. Han känner smärtsamt
disharmonien med sitt folk, han kämpar emot det, men han
älskar det tillika, och han fylles av förtvivlan över den
undergång, vars oundviklighet han ensam inser. Och i en
dylik stund skrev han sin kanske mest gripande dikt, som
gav uttryck åt den namnlösa smärta han kände:

Förbannad vare den dag, då jag föddes,
Ej välsignad den dag, då min moder gav mig liv!
Förbannad den man, som bragte min fader det glada budskapet:
Ett gossebarn är dig fött, och fröjdade honom därmed.
Den mannen varde såsom de städer, Jahve utan medlidande omstörtat.
Höre han om morgonen klagorop, om middagen härskri.
Emedan han ej dödade mig i min moders kved,
Så att min moder blev min grav och hennes sköte evigt havande.
Varför gick jag fram ur moderlivet
Att skåda smärta och sorg och att i skam ända mina dagar?


Men så rannsakar han sig själv och finner, att han i allt
dock varit en tolk av Jahves vilja, och när så är, vill han
stå fast och oblidkelig i sin övertygelse likt kopparmuren,
mot vilken människornas viljor fåfängt bryta sig. Det är
denna tankegång, som ligger bakom den storslagna dikt, i
vilken han skildrar den stund, då han såsom yngling mottog
den första visionen och invigdes till det kall, som sedan
fyllt hela hans själ. Dikten är med all sannolikhet en
bland hans allra sista, och ynglingens drömmar, dennes
bävan och hopp smälta här samman med gubbens
livserfarenhet:

“Förrän jag danade dig i moderlivet, kände jag dig,
Förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig,
Till en profet för folket satte jag dig.“ Men jag sade:
Ack Jahve, Jahve, se jag förstår ej att tala, ty jag är en yngling.
Men Jahve sade till mig: “Säg icke: jag är för ung,
Utan vart hälst jag sänder dig, dit skall du gå,
Vad jag bjuder dig, det skall du tala till dem.
Frukta icke för dem, ty jag är med dig“. — Så sade Jahve,
Och Jahve sträckte ut sin hand, berörde min mun och sade till mig:
“Jag lägger mina ord i din mun. Se, jag sätter dig i dag över folk och konungariken
Att upprycka och nedbryta, att förgöra och fördärva, att uppbygga och plantera.
Omgjorda då dina länder, stå upp och tala det, jag bjuder dig,
Var icke förfärad för dem, så skall jag ej låta skräck komma över dig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free