Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den ioniska tiden - Homeros - Trojasagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men denna mytiska saga om den bortrövade kvinnan, som
befrias av de bada dioskurerna, är säkerligen uråldrig, och
Usener har utan tvivel rätt, då han sammanställer detta
huvudmotiv med en hos de flesta folk förekommande myt:
en demon bortrövar “en himmelsk skatt“, äldst några
mjölkgivande kor, sedan gudarnes kraftföda och sist
himladrottningen själv och döljer rovet i en håla, varifrån det —
korna, skatten, “Tors åska“ eller det himmelska mjödet —
återerövras av himlaguden. Bakom det homeriska
kvinnorovet ligger således med all sannolikhet en gammal lakonisk
myt, som i Aiolien övergått till folksaga.
Men även Odysseus tillhör antagligen myten — inom en
arkadisk Poseidonkult — ehuru det mesta i denna dikt är ren
folksaga, “Märchen“, sasom t. ex. Odysseus’ äventyr hos
Polyphemos. Den mykenska tidens greker voro utan tvivel framför
allt sjöfarare, och detta förblevo de, som den grekiska
kolonisationen visar, under större delen av antiken. Det var
därrör fullt naturligt, att “skepparsagor“ särskilt skulle
utbildas hos ett dylikt sjöfolk, och det är även denna
skepparsaga, som givit det huvudsakliga stoffet till två av den
förhomeriska tidens största sagocyklar: Odysseussagan och
argonauternas tåg.
Bakom de homeriska dikterna ligga, som vi härav se, en
följd av folksagor, av historiska traditioner och förbleknade
myter, som så småningom kombinerats med varandra och
danats om till poesi. Hos grekerna överväger myten, hos
germanerna det historiska elementet, och i den franska
medeltidsdikten är detta det så gott som enda. Men denna
sagobildning ligger säkerligen till en god del före den tid,
då kolonisterna flyttade över till Mindre Asien. De flesta
sagorna peka hän på Thessalien, men även på Peloponnesos
och Boiotien. En cykel, som var nästan lika populär som
Iliaden och Odysséen, var sagan om striden om Thebe i
Boiotien, och denna cykel behandlades ock i en homerisk
dikt, Thebais, som nu är förlorad, men vars innehåll vi
känna. Till denna Thebanska sagokrets hör ock Diomedes,
en av hjältarne vid Troja. Helena, Agamemnon och
Menelaos, Odysseus och Penelope stamma från Peloponnesos,
Akhilleus, Iliadens egentlige hjälte, från Thessalien; där låg
ock de homeriska gudarnas hem, berget Olympos, och
muserna bodde i det trakiska Pieria vid gränsen av Thessalien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
