- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
64

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den ioniska tiden - Homeros - Trojasagan - Iliaden och Odysséen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De förhomeriska sagor, som tagits upp i lliaden och
Odysséen, stamma således från Kontinentalgrekland, och denna
diktning tyckes där hava varit synnerligen rikt utbildad,
ty utom de nämnda sagorna förelågo stora cyklar om Theseus,
Herakles och andra heroer, vilka sagor sedan lades till grund
för de attiska tragedierna, men endast flyktigt beröras i de
homeriska eperna. Då sedan den aioliska emigrationen
skedde till Mindre Asien, medtogo emigranterna hemlandets
gamla sagor till det nya hemmet. Men det var klart, att
den cykel där skulle bliva den mest populära, som berörde
förhållandet mellan det gamla och det nya hemmet, det
vill med andra ord säga: just sagan om Trojas fall. Denna
blev nu den röda tråden i den aioliska sagobildningen. I
sig absorberade den de thessaliska emigranternas sagor
(Akhilleus), de boiotiska (Diomedes), de peloponnesiska (Helena)
o. s. v. Men det var också i Aiolien, som denna saga
först utvecklades till dikt.

ILIADEN OCH ODYSSÉEN



Usener har — troligen också här med rätta —
sammanställt den episka diktens uppkomst med den hos grekerna
starkt utbildade förfäderskulten. För dessa “förfäder“, som
voro heroiserade gudar och som i striden betraktades såsom
stammens egentlige anförare, förglömde man de verkliga
historiska hövdingarna och ersatte dem med stamheroerna
eller “förfäderna“ — med Akhilleus, Diomedes, Agamemnon
och andra.

Med all sannolikhet står den episka diktens upphov också
i samband med musernas kult. Dikterna börja med en
invokation till dessa “sångmör“, och det episka versmåttet,
den ursprungligen rent daktyliska hexametern, var en
sångvers, som antagligen använts i denna kult. Liksom
kultsångerna var även den äldsta episka dikten, såsom vi veta,
musikalisk; den sjöngs av “aoiden“ vid ackompanjemang av
phorminx (ett stränginstrument). En dylik episk-lyrisk sång
föregår även annorstädes den rena epiken, men denna kan
ej sägas vara utbildad, förr än deklamationen träder i sångens
ställe. Så skedde ock i Aiolien, när aoiderna efterträddes
av rhapsoderna, som voro recitatörer, men äldst säkerligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free