Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den ioniska tiden - Homeros - Iliaden och Odysséen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även episka skalder. Och det är dessa rhapsoder, som
utbildat den homeriska epiken, ty aoidsångerna voro antagligen
mycket konstlösa och enkla, troligen lika mycket lyriska
som episka, korta invokationer med hänsyftningar på någon
tilldragelse i gudens liv.
Möjligen var det ock en annan skillnad mellan aoidsången
och rhapsoddikten. Den förra var antagligen religiös,
behandlade en myt. Den senare var profan, behandlade en
folksaga. Den förra rörde sig troligtvis med gudar, den
senare med heroer. Övergången kan hava skett nästan
omärkligt, ty i själva verket var ju heroen en förmänskligad
gud, i sin mellanställning erinrande om medeltidens helgon.
Den äldsta rhapsoddikten måste vi därför föreställa oss
såsom en kortare, men rent episk dikt, som lånat sitt stoff
från den historisk-mytiska folksaga, vars existens nyss påvisats.
En dylik dikt valde till ämne blott en enskild episod ur
den stora sagocykeln t. ex. Hektors avsked från Andromakhe,
och kunde göra detta, emedan själva sagocykeln förut
var auditoriet välbekant. Någon presentation av hjälten
behövdes således icke; förhistorien liksom huvuddragen av
handlingen voro också kända, och ehuru författade av olika
rhapsoder, hade således de enskilda dikterna sin enhet i den
saga, som utbildats av hela folket och som för rhapsoden
förelåg som en gemensam egendom, ur vilken han kunde
hämta stoffet till sina dikter. I detta fall kunna vi jämföra
dem med de isländska eddakvädena om Sigurd. Även dessa
författades av olika skalder, men de äga dock sagans enhet
och i viss mån även stämningens. Visserligen lades de icke
såsom rhapsoddikterna till grund för något stort epos, som
ju aldrig uppstod på Island, men de arbetades dock samman
till den prosaiska Volsungasagan, och även denna
omarbetning erbjuder vissa likheter med de homeriska dikternas
utvecklingsprocess.
I varje fall äger man rätt att med hänsyn till
sagobildningens betydelse för rhapsoddikten betrakta denna senare
såsom folkdikt, vida skild från den alltigenom litterära
Eneiden. Wood, som först framhöll detta, har därför en
epokgörande betydelse i Homeros-uppfattningens historia. Men
i ännu högre grad än de äro folkdikter äro Iliaden och
Odysseen konstdikter, resultaten av en lång föregående
rhapsodverksamhet, som skapat icke blott vissa nästan fasta episka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
