Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Aiskhylos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig avslutat helt, men på samma gång utgör trilogien en
enda tragedi.
Det första stycket är Agamemnon, och redan dess början
hör till det yppersta inom all dramatisk litteratur. På den
argiviska konungaborgens tak befinner sig väktaren, som
sedan tio år tillbaka spejat efter den eldsignal, som skall
underrätta om Trojas fall och Agamemnons hemfärd.
Slutligen synes ett sken vid himlaranden, och väktaren ilar ned
för att förkunna det glada budskapet. Under de följande
körsångerna stegras spänningen allt mera; man väntar med
otålighet på segraren, och samtidigt växer hans gestalt, så
att denna, redan innan konungen uppträder, fyller hela
stycket. Men även en annan ton ljuder i de körsånger
och den dialog, som föregå Agamemnons inträde. Av dem
få vi en obestämd förkänsla, att icke allt är väl beställt
inom Atreusborgen, och i segerjublet blandar sig en aning
om dunkla olyckor, som hota. Då denna spänning nått sin
höjdpunkt, kör Agamemnon in på sin segervagn, omgiven
av spjuttagna slavinnor. Denna scen — den enda, i vilken
han personligen är med — är jämförelsevis kort, och detta
var onekligen ett lyckligt dramatiskt grepp, ty blott
därigenom att han så att säga skymtar oss förbi såsom en av
sagans mest strålande hjältegestalter, kan han bibehålla den
övermänskliga storhet, som den följande handlingen fordrar,
och Orestes’ hämnd för dråpet på en dylik fader blir
härigenom även estetiskt berättigad. Då Agamemnon inträtt i
palatset, stannar den fångna sierskan Kassandra kvar, och
genom hennes olycksmättade spådomar börja vi allt tydligare
ana den katastrof, som skall stunda. Atreusborgens alla
blodiga minnen taga i hennes ord gestalt, och den dunkla
form, i vilken sierskan kläder sina ord, ökar det hemska,
nästan spöklika i situationen. Slutligen inträder även hon
i borgen, ett nödrop höres, och efter en stund öppnar sig
ett inre rum, där man ser Agamemnons och Kassandras lik.
Den hemska gärningen är fullbordad; konungen har fallit
för sin egen makas hand. Av ärelystnad hade han offrat
deras dotter Iphigeneia för att tillförsäkra grekerna seger,
och det var detta Klytaimestra nu hämnats.
Det andra dramat, Khoephoroi eller De gravofferbringande,
spelar vid Agamemnons grav. Den mördades son Orestes
befinner sig just vid graven, då ett tåg av kvinnor närmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
