Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Aiskhylos - Sophokles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig för att med ett offer försona den mördade. I spetsen
går Elektra, den dödes dotter, och nu följer en gripande
igenkänningsscen mellan syskonen, som besluta att hämnas
och bringa den mördade ett annat och bättre gravoffer.
Dramat skildrar vidare, huru Orestes dräper först moderns
älskare Aigisthos och därefter Klytaimestra själv. Men nu
stiga hämndens gudinnor, Erinnyerna, upp ur jorden, och
jagad av dem störtar Orestes i vilt vanvett bort från
skådeplatsen.
Det avslutande dramat, Eumenides, är onekligen det
svagaste, och konflikten löses genom en domstolsprocess,
som förefaller oss väl spetsfundig. Av areopagen får Orestes
sex friande och sex fällande röster, då Athena avger sin
röst till hans förmån. Meningen är tydligen denna. Från
den objektiva rättens synpunkt väga modermordet och
blodshämndsplikten upp varandra, men gudinnan, som kan se
till motiven, ej blott såsom erinnyerna till den yttre
gärningen, dömer Orestes skuldlös d. v. s. över naturlagen står
den gudomliga rätten. Dramat slutar med att skildra,
huru erinnyerna blidkas och i det syftet mottaga namnet
“eumenides“ eller de “välvillige“.
Aiskhylos hade börjat sin verksamhet vid pass år 500,
men först med mitten av 480-talet blev han bemärkt, och
sina dagar slutade han 456. Hans diktning omfattar således
ungefär trettio år, men under dessa årtionden hann han att
skapa en ny diktart och förvandla den enkla, religiösa
folkleken med dess dionysiska körsång till den. spännande,
dramatiska tragedi, som föreligger i hans sista bevarade verk,
triologien Oresteia. Det förefaller, som om det antika dramat
härmed hade varit fulländat och som om hans efterföljare
ej haft mycket att tillägga. Men så var ej fallet. Både
under Sophokles’ och under Euripides’ hand skulle Aiskhylos’
drama än ytterligare utvecklas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
