Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Sophokles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke delar av några tetralogier, utan äro fullt fristående
tragedier. I viss mån var detta till skada för den dramatiska
händelseutvecklingen. I Oresteia hade skalden först kunna
motivera hjältens handling, sedan skildra denna och slutligen
lösa konflikten. Nu däremot, då man icke ville i ett enda
drama sammanpressa en dylik rik handling, nödgades man att
inskränka sig till en framställning blott av själva katastrofen.
I Elektra, som möjligen är Sophokles’ äldsta stycke, skildras
därför blott mordet på Klytaimestra och hennes älskare, men
icke Agamemnons dråp och Orestes’ försoning. Varken detta
stycke eller det troligen nästa, Trakhiniai (Trakhinskorna),
visa häller något framsteg över Aiskhylos. Viktigare är
Ajas.
Dramat skildrar blott själva katastrofen, avslutningen av
en historia, vars flesta moment ligga före styckets början,
men varom Athena i dramats prologos underrättar åskådarne.
Villad av henne har Ajas utan att veta det begått en ovärdig
handling. Han har satt en outplånlig fläck på sin ära, och
det återstår honom blott att dö. I ord, som äro fyllda av
den själsadel, som utmärker hela den sophokleiska dikten,
tar han avsked av maka och son samt drar sig tillbaka till
sitt tält. Efter en stund träder han åter ut och med
tillkämpad köld förklarar han för att lugna de klagande, att
han avstått från sina självmordsplaner. Men hans ord äro
dubbeltydiga, och då han vid avskedet yttrar, att han går
till havet att rena sig, inlägger han däri en annan betydelse,
än hans vänner förmoda. Så anländer ett bud från hans
broder Teukros, som meddelar, att denne av siaren Kalkhas
erfarit, att en stor fara denna dag hotade Ajas; överlevde
han den kritiska tiden, kunde han räddas. Gripen av dystra
aningar ger sig kören då på spaning efter Ajas, och scenen
förvandlas till en havsstrand. Ajas inträder, och efter en
gripande avskedsmonolog kastar han sig på sitt svärd.
Därmed var Sophokles’ drama nog slut, och ett tillägg,
som den bevarade texten har, är antagligen av en senare
bearbetare.
I ett — ytterst viktigt — avseende betecknar detta drama
en nyhet. Det är det första, som visar oss ett verkligt
själslidande, ett lidande så starkt, att det förmår hjälten att
bära hand på sitt eget liv. Aiskhylos’ hjältar hade aldrig
erfarit dessa psykiska kval. Eteokles hade icke känt någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
