Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Sophokles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och dock skulle Sophokles nå ännu högre, i Oidipus
tyrannos (Konung Oidipus), det drama, på vilket man i
allmänhet tänkt, då man sökt att bestämma den antika
tragediens väsen. Själva byggnaden erinrar om den vi
känna från Ibsens senare stycken. I yttre mening händer
egentligen ingenting. Allt, som händer, har hänt redan
förut, och vad dramat skildrar, är blott, huru dessa tillbaka
i tiden liggande fakta avslöjas, det ena efter det andra,
samt, framförallt, huru dessa upptäckter återverka på hjältens
själsliv. Ehuru blottat på yttre tilldragelser är kanske intet
drama så i varje scen laddat med handling som detta,
och den dramatiska spänningen stegras med varje ögonblick.
Särskilt mästerlig är “peripetien“ eller “lyckoomkastningen“
— ett uttryck för denna ödets ironi, för den “makternas“
dolska illvilja, som antikens människor kände så starkt: en
budbärare meddelar Oidipus en underrättelse, som
fullkomligt skall befria honom från den fruktan, han hyst, men
just denna underrättelse störtar honom i djupaste olycka.
Det hela är en fruktansvärd kamp mellan människan och
ödet. Oidipus gör allt för att avvända den förutsägelse,
som hotar honom. Men varje steg, som han tror sig taga
till räddning, för honom allt längre och längre mot
fördärvet.
Han förmenar sig vara son till konung Polybos i Korinth
och dennes maka Merope. Men en gång slungas mot honom
beskyllningen att blott vara ett hittebarn, och ehuru han
ej tror därpå, vänder han sig för att få klarhet till oraklet
i Delphi. Men detta svarar: “akta dig att komma till din
hembygd; ty du skall mörda din egen fader, äkta din moder
och visa människorna en förhatlig avkomma“. I följd härav
vågar Oidipus ej återvända till Korinth, utan flyr till Boiotien.
Vid en korsväg möter han en gammal man, med vilken han
råkar i tvist och som han i vredesmod dräper, och därefter
kommer han till Thebe, som då hemsökes av Sfinxen. Han
löser odjurets gåtor och räddar landet, blir av det tacksamma
folket utropad till konung och gifter sig med sin företrädares,
konung Laios’ enka Iokaste samt får med henne två söner
och två döttrar.
Allt detta tillhör dramats förhistoria. Åren hava sedan
förflutit i lugn och lycka. Men då stycket börjar, har
pesten utbrutit i Thebe, och Oidipus, som låtit spörja oraklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
